Jesaja 40:1-65:23
Svenska Folkbibeln 2015
I. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN ASSUR-BABEL (Kap 40-48)
Herren tröstar sitt folk
40 (A) Trösta, trösta mitt folk!
säger er Gud.
2 Tala till Jerusalems hjärta
och förkunna för det
att dess vedermöda är slut,
att dess skuld är försonad,
och att det fått dubbelt igen
av Herrens hand
för alla sina synder.
3 (B) En röst ropar i öknen:
"Bana väg för Herren,
gör vägen rak i ödemarken
för vår Gud.[a]
4 Varje dal ska höjas,
alla berg och höjder sänkas.
Ojämn mark ska jämnas,
kuperat land bli slät mark.
5 Herrens härlighet ska uppenbaras,
alla människor ska se det
tillsammans,
för Herrens mun har talat."
6 (C) Hör, någon säger: "Predika!"
Och en annan[b] svarar:
"Vad ska jag predika?"
"Allt kött är gräs,
och all dess härlighet
som blomman på marken.[c]
7 Gräset vissnar,
blomman faller av
när Herrens Ande blåser på det.
Ja, folket är gräs!
8 (D) Gräset vissnar,
blomman faller av,
men vår Guds ord består för evigt."
9 Sion, du glädjens budbärarinna,
stig upp på ett högt berg.
Jerusalem,
du glädjens budbärarinna,[d]
höj din röst med kraft!
Höj den utan fruktan,
säg till Juda städer:
"Se er Gud!"
10 (E) Ja, Herren Gud kommer med kraft,
hans arm visar sin makt.
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
11 (F) Han vallar sin hjord som en herde,
han samlar lammen i sina armar
och bär dem i sin famn.
Sakta för han moderfåren fram.
Ingen kan liknas vid Gud
12 (G) Vem har mätt vattnen
i sin kupade hand
och mätt upp himlens vidd
med sina fingrar?
Vem har samlat jordens stoft
i ett mått,
vägt bergen på en våg
och höjderna i en vågskål?
13 (H) Vem har utforskat Herrens Ande?
Vem kan ge honom råd
och undervisa honom?[e]
14 Vem rådfrågar han,
vem ska ge honom förstånd
och lära honom den rätta stigen,
lära honom kunskap
och visa honom förståndets väg?
15 (I) Se, folken är som en droppe
i en spann,
som ett dammkorn i en vågskål.
Kustländerna lyfter han
som ett stoftkorn.
16 Libanons skog
räcker inte till offerved,
dess djur inte till brännoffer.
17 Alla folk är som ingenting
inför honom,
mindre än noll och tomhet
anser han dem vara.
18 (J) Vem vill ni likna Gud vid?
Vad vill ni jämföra honom med?
19 (K) Hantverkaren gjuter en gudabild,
och guldsmeden belägger den
med guld
och smider silverkedjor.
20 Den som inte har råd
att offra så mycket
väljer ett stycke trä
som inte ruttnar.
Sedan söker han
en skicklig hantverkare
som kan forma en gudabild
som inte faller omkull.
21 Vet ni inte det?
Har ni inte hört?
Har det inte förkunnats för er
från begynnelsen?
Har ni inte förstått det
sedan jordens grund blev lagd?
22 (L) För honom som tronar
över jordens rund
är dess invånare som gräshoppor.
Han breder ut himlen som ett flor,
spänner ut den som ett tält
att bo under.
23 (M) Han gör furstar till intet,
förvandlar jordens domare
till tomhet.
24 Knappt är de planterade,
knappt är de sådda,
knappt har deras stam
slagit rot i jorden,
så blåser han på dem
och de förtorkar,
och en stormvind
för bort dem som strå.
25 Vem vill ni då likna mig vid,
vem är min like?
säger den Helige.
26 (N) Lyft blicken mot höjden och se:
Vem har skapat allt detta?
Det är han som för fram härskaran
däruppe i räknade skaror.
Med sin stora makt
och sin väldiga kraft
nämner han dem alla vid namn –
ingen enda uteblir.
27 Hur kan du Jakob säga,
du Israel påstå:
"Min väg är dold för Herren,
Gud bryr sig inte om min rätt"?
28 Vet du inte? Har du inte hört
att Herren är en evig Gud
som har skapat jordens ändar?
Han blir inte trött och mattas inte,
hans förstånd kan inte utforskas.
29 Han ger den trötte kraft
och ökar den maktlöses styrka.
30 Ynglingar kan bli trötta och ge upp,
unga män kan falla.
31 (O) Men de som hoppas på Herren
får ny kraft,
de lyfter med vingar som örnar.
De springer utan att mattas,
de vandrar utan att bli trötta.
Herren eller avgudarna
41 (P) Var tysta inför mig,
ni kustländer.
Låt folken hämta ny kraft,
låt dem komma fram
och sedan tala.
Låt oss tillsammans
träda inför rätta.
2 (Q) Vem har i öster uppväckt honom
som möts av rättfärdighet?
Vem ger folk i hans våld
och gör honom till härskare
över kungar?
Vem gör dem till stoft
för hans svärd,
till bortblåst halm för hans båge?
3 Han förföljer dem
och går trygg fram,
på vägar där hans fötter aldrig gått.
4 (R) Vem har planerat och utfört detta?
Det är han som från begynnelsen
kallade fram människors släkten.
Jag, Herren, är den förste
och hos de sista. Jag Är.[f]
5 Havsländerna ser det och bävar,
jordens ändar darrar.
De närmar sig och kommer.
6 Den ene vill hjälpa den andre
och säger till honom: "Var stark!"
7 Hantverkaren styrker guldsmeden,
bleckslagaren
den som hamrar på städet.
Han säger om lödningen:
"Den är bra!"
och nitar fast avguden
så att den inte faller omkull.
8 (S) Men du Israel, min tjänare,
du Jakob som jag utvalt,
du ättling till Abraham, min vän!
9 (T) Jag har hämtat dig
från jordens ändar,
kallat dig från dess yttersta hörn
och sagt till dig:
"Du är min tjänare,
dig har jag utvalt
och inte förkastat."
10 (U) Var inte rädd, för jag är med dig,
se dig inte ängsligt om,
för jag är din Gud.
Jag styrker dig, jag hjälper dig,
jag stöder dig
med min rättfärdighets högra hand.
11 (V) Se, alla som hatar dig
ska få skämmas och blygas.
Dina motståndare ska bli till intet
och förgås.
12 (W) Du ska söka efter dina motståndare
men inte finna dem.
De som strider mot dig
ska gå under och bli till intet,
13 (X) för jag är Herren din Gud
som tar din högra hand
och säger till dig:
Var inte rädd, jag hjälper dig.
14 (Y) Var inte rädd, du mask Jakob,
ni Israels män.
Jag hjälper dig, säger Herren.
Israels Helige är din återlösare[g].
15 Se, jag gör dig till en ny trösksläde
med skarpa taggar.
Du ska tröska sönder berg
och krossa dem till stoft
och göra höjder till agnar.
16 Du ska kasta dem med kastskovel[h],
och vinden ska föra bort dem
och stormen skingra dem.
Och själv ska du jubla i Herren,
ha din ära i Israels Helige.
17 De svaga och fattiga
söker efter vatten,
men det finns inget,
deras tunga torkar av törst.
Men jag, Herren, ska bönhöra dem,
Israels Gud ska inte överge dem.
18 (Z) Jag ska låta strömmar
rinna upp på höjderna
och källor i dalarna.
Jag ska göra öknen till sjö
och torrt land till källsprång.
19 (AA) Jag ska sätta cedrar och akacieträd
i öknen, med myrten och olivträd.
På hedmarken
ska jag plantera cypress
med alm[i] och buxbom,
20 för att man tillsammans
ska se och veta,
betänka och förstå
att Herrens hand har gjort det,
att Israels Helige har skapat det.
21 För fram er sak, säger Herren,
kom med era bevis,
säger Jakobs Kung.
22 (AB) Låt dem komma och berätta för oss
vad som ska ske.
Var finns era tidigare utsagor?
Lägg fram dem,
så ska vi studera dem
och se hur de har uppfyllts.
Eller låt oss höra
vad som ska komma,
23 tala om vad som ska hända
i framtiden så att vi ser
att ni är gudar.
Gör något, vad som helst,
så att vi alla häpnar när vi ser det!
24 Men se, ni är mindre än noll,
ert verk är ingenting alls.
Den som väljer er är avskyvärd.
25 Jag har låtit en man uppstå i norr,
och han kommer från öster.
Han ska åkalla mitt namn.
Han ska gå fram över de styrande
som över lerjord,
lik en krukmakare
som trampar lera.
26 Vem talade om det från begynnelsen
så att vi fick veta det,
eller i förväg så att vi kunde säga:
"Han har rätt"?
Det fanns ingen som talade om det,
ingen som lät oss höra det,
ingen som hörde er tala om det.
27 Jag är den förste som säger till Sion:
"Se, där är de!",
jag ger Jerusalem
en glädjebudbärare.
28 Jag ser mig om,
men här finns ingen.
Av dessa kan ingen ge besked,
ingen ge ett svar på min fråga.
29 (AC) Se, de är alla förgängliga,
deras verk är ingenting,
deras avgudabilder
är vind och tomhet.
Herrens tjänare
42 (AD) Se, min tjänare som jag stöder,
min utvalde som min själ
glädjer sig över.
Jag har sänt min Ande
över honom.
Han ska utbreda rätten
bland hednafolken.[j]
2 Han ska inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
3 Ett brutet strå
ska han inte krossa,
en tynande veke
ska han inte släcka.
Han ska i trofasthet utbreda rätten.
4 Han ska inte försvagas
eller brytas ner
förrän han har grundat rätten
på jorden.
Havsländerna väntar
på hans undervisning.
5 (AE) Så säger Gud,
Herren som har skapat himlen
och spänt ut den,
han som har brett ut jorden
med allt som växer där,
han som har gett liv åt folket
som bor där
och ande åt dem som vandrar
på den.
6 (AF) Jag, Herren,
har kallat dig i rättfärdighet.
Jag ska hålla dig i handen,
jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
till ett ljus för hednafolken,[k]
7 (AG) för att du ska öppna blinda ögon
och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen
dem som sitter i mörker.
8 (AH) Jag är Herren,
det är mitt namn.
Jag ger inte min ära åt någon annan
eller mitt lov åt avgudabilder.
9 Se, det jag förkunnade förut
har kommit.
Nu förkunnar jag nya ting,
jag låter er höra om dem
innan de visar sig.
En ny sång
10 (AI) Sjung en ny sång till Herren,
sjung hans lov från jordens ände,
ni som reser på havet
och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare.
11 Höj din röst,
du öken med dina städer,
ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni Selas[l] invånare,
ropa från bergens toppar.
12 Ge Herren ära,
förkunna hans lov i havsländerna.
Herren ska gripa in
13 Herren drar ut som en hjälte,
han eggar upp sig
med en krigares iver.
Han ropar högt, han höjer härskri
och visar sin makt
mot sina fiender.
14 (AJ) Länge har jag tigit,
jag höll mig stilla,
jag lade band på mig.
Men nu ska jag skrika
som en barnaföderska,
jag ska flämta och flåsa
på samma gång.
15 Jag ska ödelägga berg och höjder
och låta allt deras gräs torka bort.
Jag ska göra strömmar till land
och låta sjöar torka ut.
16 (AK) De blinda ska jag leda
på en väg som de inte känner,
på okända stigar
ska jag föra dem fram.
Jag ska göra mörkret framför dem
till ljus
och det ojämna till jämn mark.
Detta är vad jag ska göra,
och jag ska inte överge dem.
17 (AL) Men de som litar till avgudabilder
och säger till gjutna bilder:
"Ni är våra gudar",
de ska vika tillbaka
och stå där med skam.
Israels barn är blinda och döva
18 (AM) Ni som är döva, hör!
Ni som är blinda, skåda och se!
19 Vem är så blind som min tjänare
och så döv som min
budbärare som jag sänder?
Vem är så blind som min förtrogne,
så blind som Herrens tjänare?
20 (AN) Du har sett mycket
men inte tagit vara på det.
Öronen är öppna,
men ingen lyssnar.
21 Herren ville
för sin rättfärdighets skull
låta sin undervisning
komma till makt och ära.
22 Men detta är ett plundrat
och skövlat folk.
De ligger alla bundna i hålor,
gömda i fängelser.
De har utlämnats till plundring
utan att någon räddar,
till skövling utan att någon säger:
"Ge tillbaka."
23 Vem bland er lyssnar på detta,
tar vara på det
och hör för framtiden?
24 Vem har lämnat Jakob till skövling
och Israel åt plundrare?
Är det inte Herren,
som vi syndat mot?
De ville inte vandra på hans vägar
eller höra hans undervisning.
25 (AO) Därför öste han sin brinnande vrede
över dem – krigets raseri.
De förbrändes av det runt omkring,
men de besinnade det inte.
De förtärdes av det
men tog det inte till sitt hjärta.
Israels oförtjänta räddning
43 (AP) Men så säger nu Herren,
han som har
skapat dig, Jakob,
han som har format dig, Israel:
Var inte rädd,
för jag har återlöst dig,
jag har kallat dig vid namn,
du är min.
2 (AQ) Om du går genom vatten
är jag med dig,
eller genom strömmar
så ska de inte dränka dig.
Om du går genom eld
ska du inte bli svedd,
lågan ska inte bränna dig.
3 (AR) För jag är Herren din Gud,
Israels Helige, din Frälsare.
Jag ger Egypten till lösen för dig,
Nubien och Seba[m] i ditt ställe.
4 Eftersom du är dyrbar i mina ögon,
högt aktad och älskad av mig,
ger jag människor i ditt ställe,
folk i stället för ditt liv.
5 (AS) Var inte rädd, för jag är med dig.
Jag ska hämta dina barn från öster
och samla dig från väster.
6 (AT) Jag ska säga till länderna i norr:
"Ge hit!"
och till södern:
"Håll dem inte tillbaka!
För hit mina söner fjärran ifrån
och mina döttrar
från jordens ände,
7 (AU) var och en som är uppkallad
efter mitt namn
och som jag skapat till min ära,
som jag format och gjort."
8 (AV) För ut det blinda folket
som ändå har ögon,
och de döva som ändå har öron.
9 (AW) Alla hedningar kommer tillsammans
och folken samlas.
Vem bland dem förkunnade detta
och lät oss höra om det
som har skett?
Låt dem föra fram sina vittnen
så att de kan få rätt.
Låt dem höra, så att de kan säga:
"Det är sant."
10 (AX) Ni är mina vittnen, säger Herren,
och min tjänare som jag utvalt,
för att ni ska känna mig och tro mig
och förstå att Jag Är.
Före mig blev ingen Gud formad,
efter mig ska ingen komma.
11 (AY) Jag, jag är Herren.
Förutom mig finns ingen frälsare.
12 Det är jag som har förutsagt
och frälst och förkunnat,
ingen främmande gud ibland er.
Ni är mina vittnen, säger Herren,
och jag är Gud.
13 (AZ) Jag Är, redan från första dagen.[n]
Ingen kan rädda ur min hand.
När jag vill göra något,
vem kan då hindra det?
14 (BA) Så säger Herren,
er återlösare, Israels Helige:
För er skull sänder jag bud till Babel
och bryter ner alla bommarna,
och kaldeernas jubel
förvandlas till jämmer.[o]
15 Jag är Herren er Helige,
Israels skapare, er kung.
16 (BB) Så säger Herren,
han som gjorde en väg i havet,
en stig i väldiga vatten,
17 han som förde ut vagnar
och hästar dit,
en mäktig krigshär.
Där blev de liggande,
de reser sig aldrig mer.
De utplånades,
de släcktes som en veke.
18 Tänk inte på det som har hänt,
bry er inte om det som var förr.
19 (BC) Se, jag gör något nytt.
Redan nu visar det sig.
Märker ni det inte?
Jag ska göra en väg i vildmarken
och strömmar i öknen.
20 Markens djur ska ära mig,
schakaler och strutsar,
för jag förser vildmarken med vatten
och öknen med strömmar,
så att mitt folk, mina utvalda,
kan dricka.
21 Det folk som jag format åt mig
ska höja mitt lov.
22 Men du Jakob har inte kallat på mig,
du Israel har tröttnat på mig.
23 Du har inte kommit till mig
med dina brännofferfår
eller ärat mig med dina slaktoffer.
Jag har inte gett dig arbete
med matoffer
eller möda med rökelse.
24 (BD) Du har inte köpt kalmus[p] åt mig
för pengar
eller mättat mig
med dina slaktoffers fett.
I stället har du gett mig arbete
med dina synder
och möda med dina missgärningar.
25 (BE) Jag, jag är den som utplånar
dina brott för min egen skull,
dina synder minns jag inte mer.
26 (BF) Påminn mig,
låt oss gå till rätta med varandra,
tala så att du kan få rätt.
27 Redan din stamfar syndade
och dina talesmän gjorde uppror
mot mig.
28 Därför har jag vanhelgat
helgedomens ledare,
överlämnat Jakob till förintelse
och Israel till hån.
Det sanna Israel och den ende Guden
44 Men hör nu,
du min tjänare Jakob,
du Israel som jag har utvalt.
2 (BG) Så säger Herren som skapade dig,
han som formade dig i moderlivet
och som hjälper dig:
Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
du Jeshurun[q] som jag har utvalt.
3 (BH) För jag ska utgjuta
vatten över det som törstar
och strömmar över det torra.
Jag ska utgjuta
min Ande över dina barn,
min välsignelse
över dina avkomlingar,
4 (BI) så att de växer upp
bland det gröna gräset,
som pilträd vid vattenbäckar.
5 Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
en annan åberopa Jakobs namn,
en tredje skriva: "Herrens egen"
på sin hand
och använda Israel som ärenamn.
6 (BJ) Så säger Herren, Israels Kung,
och hans Återlösare,
Herren Sebaot:
Jag är den förste, och jag är den siste.
Utom mig finns ingen Gud.
7 (BK) Vem är som jag?
Låt honom berätta och lägga fram
för mig vad som har hänt
sedan jag insatte folket för evigt,
och berätta vad som ska komma
i framtiden.
8 (BL) Var inte rädda eller förskräckta.
Har jag inte låtit er höra om det
och förkunnat det
för länge sedan?
Ni är mina vittnen.
Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, det finns ingen annan klippa,
jag vet ingen.
Det dåraktiga med avgudar
9 (BM) Alla som tillverkar avgudar är tomhet,
deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras vittnen ser inget
och förstår inget,
därför kommer de på skam.
10 (BN) Vem vill forma en gud
och gjuta en bild
som inte kan hjälpa honom?
11 (BO) Se, hela deras sällskap
ska komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva
bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
Då ska de alla komma på skam
i skräck.
12 Smeden tar sitt verktyg
och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare
och bearbetar det
med kraftig arm.
Blir han hungrig
förlorar han sin kraft,
dricker han inte vatten
blir han matt.
13 (BP) Träsnidaren spänner ut
sitt måttband
och gör märken på trästycket
med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn
och märker ut det med passaren.
Han gör det till en mansbild,
en vacker människogestalt
att sättas i ett hus.
14 Man fäller cedrar åt sig
och tar stenek och vanlig ek
och väljer[r] åt sig
bland skogens träd.
Man planterar lärkträd,
och regnet får dem att växa.
15 Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden
och värmer sig med den,
man tänder på den
och bakar bröd.
Men man tillverkar också
en gud och tillber den,
man gör träet till en gudabild
och faller ner för den.
16 Hälften av träet
bränner man upp i eld,
över hälften lagar man kött att äta,
steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger:
"Gott, jag är varm!
Jag njuter av brasan."
17 Men av det som är kvar
gör man en gud, en gudabild.
Man faller ner för den och tillber,
Man ber till den och säger:
"Rädda mig, för du är min gud!"
18 (BQ) Dessa människor vet ingenting
och förstår ingenting,
för deras ögon är stängda
så att de inte ser,
och deras hjärtan
så att de inte fattar.
19 Ingen tänker efter i hjärtat,
har vett eller förstånd att säga:
"Hälften brände jag upp i eld,
på kolen bakade jag bröd
och stekte kött och åt.
Skulle jag nu göra resten
till en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner
för en träbit?"
20 Den som lever av aska
är förledd av ett vilselett hjärta,
så att han inte kan rädda sin själ
eller tänka:
"Är det inte lögn,
detta i min högra hand?"
21 (BR) Tänk på detta, Jakob,
du Israel, för du är min tjänare.
Jag har format dig,
du är min tjänare.
Israel, du blir inte bortglömd av mig.
22 (BS) Jag har utplånat dina brott
som ett moln,
dina synder som en sky.
Vänd om till mig,
för jag har återlöst dig.
23 (BT) Jubla, ni himlar,
för Herren har gjort det!
Höj glädjerop, ni jordens djup,
brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd,
för Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.
Jerusalem ska bli bebott
24 (BU) Så säger Herren din återlösare,
han som format dig
sedan moderlivet:
Jag, Herren,
är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen
och brett ut jorden.
Vem var med mig?
25 (BV) Jag är den som tillintetgör
lögnprofeternas tecken
och gör spåmännen till dårar,
som låter de visa komma till korta
och gör deras kunskap
till dårskap,
26 men bekräftar sin tjänares ord
och fullbordar sina
sändebuds råd.
Jag är den som säger om Jerusalem:
"Det ska bli bebott"
och om Juda städer:
"De ska byggas upp,
jag ska resa upp deras ruiner."
27 (BW) Jag är den som säger till havsdjupet:
"Bli torrt!
Jag ska torka ut dina strömmar."
28 (BX) Jag är den som säger om Koresh[s]:
"Han är min herde,
han ska fullborda allt jag vill.
Han ska säga om Jerusalem:
Det ska byggas upp,
och till templet:
Din grund ska bli lagd på nytt."
Koresh som Guds verktyg
45 (BY) Så säger Herren
till sin smorde[t],
till Koresh vars högra hand
jag har fattat
för att slå ner folken framför honom,
lossa bältet från kungars höfter
och öppna dörrar för honom
så att inga portar mer är stängda:
2 Jag ska gå framför dig
och jämna ut höjderna[u].
Jag ska krossa kopparportarna
och knäcka järnbommarna.
3 Jag ska ge dig skatter
som är dolda i mörkret
och hemliga rikedomar,
för att du ska inse att jag är Herren
som kallar dig vid ditt namn,
jag är Israels Gud.
4 För min tjänare Jakobs skull,
för Israels skull, min utvalde,
kallade jag dig vid namn.
Jag gav dig ett ärenamn,
fastän du inte kände mig.
5 (BZ) Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
Utom mig finns ingen Gud.
Jag spänner bältet om ditt liv,
fastän du inte känner mig,
6 (CA) för att man ska förstå
både i öster och väster
att det inte finns någon utom mig.
Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
7 (CB) Jag formar ljuset och skapar mörkret,
jag ger lycka och skapar olycka.
Jag, Herren, gör allt detta.
8 (CC) Låt det regna från ovan, ni himlar,
låt rättfärdighet strömma ner
från skyarna.
Jorden ska öppna sig
och ge frälsning som frukt,
den ska låta rättfärdighet växa upp.
Jag, Herren, skapar detta.
Blindhet för Skaparen
9 (CD) Ve den som tvistar med sin Skapare,
en lerskärva
bland jordens skärvor!
Säger leran till den som formar den:
"Vad gör du?"
Säger ditt verk:
"Han har inga händer?"
10 Ve den som säger till en far:
"Vad är det du avlar?"
och till en kvinna:
"Vad är det du föder fram?"
11 (CE) Så säger Herren,
Israels Helige och Skapare:
Fråga mig om det som ska komma.
Låt mig ha omsorg
om mina söner
och mina händers verk.
12 (CF) Det är jag som har gjort jorden
och skapat människorna på den.
Det är jag som har spänt ut himlen
med mina händer
och gett befallning till hela dess här.
13 (CG) Det är jag som har
väckt upp honom i rättfärdighet
och gör alla hans vägar jämna.
Han ska bygga upp min stad
och släppa mina fångar fria,
men inte för betalning eller mutor,
säger Herren Sebaot.
14 (CH) Så säger Herren:
Vad egyptierna har vunnit
med arbete
och nubiernas och Sebas resliga folk
med handel,
allt ska gå över till dig
och tillhöra dig.
De ska följa efter dig,
i kedjor ska de gå.
Och de ska falla ner inför dig
och rikta sin bön till dig:
"Endast hos dig är Gud,
och det finns ingen mer,
ingen annan Gud."
15 (CI) Du är sannerligen
en Gud som döljer sig,
du Israels Gud, du Frälsare.
16 (CJ) Alla måste de skämmas och blygas,
avgudamakarna går bort
tillsammans i skam.
17 (CK) Men Israel blir frälst genom Herren
med en evig frälsning.
Ni ska aldrig i evighet
behöva skämmas eller blygas.
18 (CL) För så säger Herren,
han som har skapat himlen,
han som är Gud,
som har format jorden
och gjort den och berett den,
som inte har skapat den
till att vara öde
utan format den till att vara bebodd:
Jag är Herren,
och det finns ingen annan.
19 (CM) Jag har inte talat i hemlighet,
någonstans i ett mörkt land.
Jag har inte sagt
till Jakobs avkomlingar:
"Ni ska söka mig förgäves."
Jag är Herren,
som talar sanning
och förkunnar vad som är rätt.
20 (CN) Samla er och kom, träd fram,
ni som räddats från folken.
De förstår inte,
de som bär på sina träbilder
och ber till en gud
som inte kan frälsa.
21 (CO) Berätta, lägg fram er sak!
Ja, låt dem rådslå tillsammans.
Vem har låtit er höra detta
sedan länge
och förkunnat det för längesedan?
Är det inte jag, Herren?
Och det finns ingen Gud utom mig,
en rättfärdig Gud som frälser,
ingen utom mig.
22 (CP) Vänd er till mig och bli frälsta,
ni jordens alla ändar,
för jag är Gud
och det finns ingen annan.
23 (CQ) Jag har svurit vid mig själv,
ett sanningsord har gått ut
från min mun,
ett ord som inte ska tas tillbaka:
För mig ska alla knän böjas,
alla tungor ska ge mig sin ed[v]
24 (CR) och säga om mig:
Endast i Herren
finns rättfärdighet och styrka.
Till honom ska man komma,
och alla som varit arga på honom
ska skämmas.
25 (CS) I Herren ska hela Israels släkt
ha sin rättfärdighet,
de ska ha sin ära i honom.
Babels gudar faller
46 (CT) Bel sjunker ner,
Nebo[w] måste böja sig,
deras bilder läggs på djur
och boskap.
De som ni bar på är en belastning,
en börda för den trötte.
2 (CU) Tillsammans sjunker de ihop
och böjer sig.
De kan inte rädda bördan,
de måste själva gå i fångenskap.
3 (CV) Så hör på mig, ni av Jakobs hus,
alla ni som är kvar av Israels folk,
ni som har varit lagda på mig
från moderlivet,
burna av mig ända från
modersskötet.
4 (CW) Jag Är densamme tills ni blir gamla,
och jag ska bära er
ända tills ni blir grå.
Jag har gjort det förut[x],
och jag kommer att lyfta,
bära och rädda er.
5 (CX) Med vem vill ni likna
och jämföra mig?
Med vem vill ni jämställa mig,
så att vi skulle vara lika?
6 (CY) Man skakar ut guld ur börsen
och väger upp silver på vågen.
Man lejer en guldsmed
för att göra det till en gud,
som man faller ner för och tillber.
7 (CZ) Man lyfter upp den på axeln,
bär bort den och sätter ner den
på dess plats.
Där står den
och kan inte gå därifrån.
Ropar någon till den,
kan den inte svara
och rädda honom ur hans nöd.
8 Tänk på detta och fatta mod!
Ta det till hjärtat, ni upproriska.
9 (DA) Kom ihåg det som hänt
för länge sedan,
för jag är Gud,
och det finns ingen annan Gud,
ingen som jag.
10 (DB) Jag förkunnar från början
vad som ska komma
och långt i förväg
det som inte har skett.
Jag säger:
Mitt beslut ska förverkligas,
allt jag vill kommer jag att göra.
11 (DC) Jag kallar på örnen från öster,
från fjärran land en man
som verkställer mitt beslut.
Vad jag talat låter jag ske,
vad jag beslutat utför jag.
12 Hör på mig, ni självsäkra,
ni som är fjärran
från rättfärdighet:
13 (DD) Jag låter min rättfärdighet
komma nära,
den är inte långt borta,
min frälsning dröjer inte.
Jag ger frälsning i Sion,
min härlighet åt Israel.
Det stolta Babel faller
47 (DE) Kom ner och sätt dig i stoftet,
du jungfru dotter Babel.
Sätt dig på jorden utan tron,
du kaldeernas dotter,
för man ska inte mer kalla dig
den fina och förnäma.
2 Ta en kvarn[y] och mal mjöl,
lägg av din slöja[z],
lyft upp släpet, blotta benen,
vada genom strömmarna.
3 (DF) Din nakenhet ska blottas,
din skam ska synas.
Jag ska utkräva hämnd
och inte skona någon.
4 (DG) Vår återlösares namn
är Herren Sebaot, Israels Helige!
5 Sitt tyst och dra dig undan i mörkret,
du kaldeernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas drottning.
6 (DH) Jag blev vred på mitt folk,
jag vanhelgade min arvedel
och gav dem i din hand.
Och du visade dem
ingen barmhärtighet,
du lät ditt ok tynga de gamla.
7 (DI) Du tänkte:
"Jag ska vara drottning
för alltid!"
Så du tog dig inte i akt
och tänkte inte på slutet.
8 (DJ) Hör nu detta,
du som lever i lyx,
du som tronar så trygg,
du som säger i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan!
Aldrig ska jag sitta som änka,
aldrig veta av barnlöshet."
9 (DK) Plötsligt ska båda dessa olyckor
drabba dig, på en och samma dag:
barnlöshet och änkestånd.
I fullt mått ska de drabba dig,
trots dina många trollkonster[aa],
trots dina besvärjelsers stora kraft.
10 Du litade till din ondska och tänkte:
"Ingen ser mig."
Din vishet och kunskap
förledde dig,
och du sade i ditt hjärta:
"Jag och ingen annan."
11 Därför ska en olycka drabba dig
som du inte kan besvärja,
ett fördärv ska falla över dig
som du inte kan avvärja.
Plötsligt ska förödelsen drabba dig,
när du minst anar det.
12 Träd fram med dina besvärjelser
och dina många trollkonster,
som du har tröttat ut dig med
sedan din ungdom.
Kanske kan du få hjälp,
kanske kan du skrämma bort
faran?
13 Du har tröttat ut dig
med dina många rådslag.
Nu får de träda fram
och rädda dig,
de som mäter upp himlen
och spanar i stjärnorna[ab]
och kungör månad för månad
vad som ska komma över dig.
14 (DL) Se, de är som strå
som bränns upp i eld,
de kan inte rädda sitt liv
ur lågornas våld.
Det är ingen koleld
att värma sig vid,
ingen brasa att sitta vid.
15 Så går det med
dem som du tröttade ut dig med,
dem du har handlat med
sedan din ungdom.
De irrar bort var och en åt sitt håll,
det finns ingen som räddar dig.
Israels befrielse trots upproriskhet
48 (DM) Hör detta, ni av Jakobs hus,
ni som är uppkallade
efter Israels namn
och flöt fram ur Juda källa,
ni som svär vid Herrens namn
och bekänner er till Israels Gud,
men inte i sanning och rättfärdighet.
2 (DN) För de kallar sig
efter den heliga staden
och stöder sig på Israels Gud,
vars namn är Herren Sebaot.
3 (DO) Det som har hänt förut,
det har jag förkunnat
för längesedan.
Det var förutsagt av min mun,
jag lät er höra om det.
Plötsligt satte jag det i verket,
och det inträffade.
4 (DP) Eftersom jag visste att du är hård,
med en nacke av järn
och en panna av koppar,
5 förkunnade jag det för längesedan.
Innan det hände
lät jag dig höra om det,
för att du inte skulle kunna säga:
"Min avgud har gjort det,
min skurna och gjutna gudabild
har befallt det."
6 Du har hört det,
och nu ser du alltsammans.
Vill ni inte erkänna det?
Nu låter jag dig höra om nya ting,
fördolda ting
som du inte visste om.
7 Först nu har de skapats, inte förr.
Du har inte hört om dem
förrän i dag,
för att du inte skulle kunna säga:
"Det visste jag redan."
8 Du fick varken höra eller veta det,
på den tiden var dina öron
inte öppnade.
Jag visste ju hur trolös du var,
att du kallades syndare
från moderlivet.
9 Men för mitt namns skull
håller jag tillbaka min vrede,
för min äras skull är jag tålmodig
så att du inte blir utrotad.
10 (DQ) Se, jag har luttrat dig,
men inte fått något silver[ac].
Jag har prövat dig i lidandets ugn.
11 (DR) För min egen skull,
för min egen skull gör jag det,
för hur skulle jag kunna
låta mitt namn bli ohelgat?
Jag ger inte min ära åt någon annan.
12 (DS) Hör på mig, Jakob,
du Israel som jag har kallat.
Jag Är.
Jag är den förste,
jag är också den siste.
13 (DT) Min hand har lagt jordens grund,
min högra hand
har spänt ut himlen.
Jag kallade på dem, då stod de där.
14 (DU) Samla er, ni alla, och hör:
Vem av de andra
har förutsagt detta,
att mannen som Herren älskar
ska utföra hans vilja mot Babel[ad]
och vara hans arm mot kaldeerna?
15 (DV) Jag, jag har talat det,
jag har också kallat honom.
Jag har fört honom fram,
och han ska ha framgång
på sin väg.
16 (DW) Kom till mig och hör detta:
Från första stund har jag talat
helt öppet.
När tiden kom att det skulle ske,
då var jag där.
Och nu har Herren Gud
sänt mig och sin Ande.
17 (DX) Så säger Herren din återlösare,
Israels Helige:
Jag är Herren din Gud
som lär dig vad nyttigt är,
som leder dig på vägen
du ska vandra.
18 (DY) Tänk om du hade lyssnat
på mina bud!
Då skulle din frid bli som en flod
och din rätt
som havets vågor.
19 (DZ) Dina barn skulle bli som sanden,
din livsfrukt
som de oräkneliga sandkornen.
Deras namn skulle aldrig utrotas
eller utplånas ur min åsyn.
20 (EA) Dra ut från Babel,
fly från kaldeerna!
Förkunna det med fröjderop,
ropa ut det,
för ut det till jordens ände, säg:
"Herren har återlöst
sin tjänare Jakob!
21 (EB) De led ingen törst
när han förde dem
genom öknarna,
för han lät vatten strömma fram
ur klippan åt dem.
Han klöv klippan
så att vatten flödade."
22 (EC) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga, säger Herren.
II. SION OCH FRÄLSNINGEN FRÅN SYNDEN (Kap 49-57)
Messias, Herrens tjänare
49 (ED) Hör på mig, ni kustländer,
lyssna, ni folk
som bor i fjärran!
Herren kallade mig
redan i moderlivet,
han nämnde mitt namn
redan i min mors sköte.
2 (EE) Han gjorde min mun
till ett skarpt svärd[ae]
och gömde mig
i skuggan av sin hand.
Han gjorde mig till en vass pil
och dolde mig i sitt koger.
3 (EF) Han sade till mig:
"Du är min tjänare, Israel,
genom dig
vill jag förhärliga mig."
4 Men jag tänkte:
"Förgäves har jag ansträngt mig,
utan nytta förbrukat min kraft.
Men min rätt är hos Herren
och min lön hos min Gud."
5 Och nu säger Herren,
han som från moderlivet
formade mig till sin tjänare
för att föra Jakob tillbaka till honom
så att Israel samlas hos honom,
för jag är ärad i Herrens ögon
och min Gud är min styrka –
6 (EG) han säger: Det är för lite
att du bara är min tjänare
som upprättar Jakobs stammar
och för tillbaka de bevarade
av Israel.
Jag ska sätta dig
till ett ljus för hednafolken,
för att du ska bli min frälsning
ända till jordens yttersta gräns.[af]
7 (EH) Så säger Herren,
Israels återlösare, hans Helige,
till honom som är föraktad
av varje själ,
till honom som är avskydd
av folken,
till honom som är
härskares tjänare:
Kungar ska se det och resa sig,
furstar ska se det och tillbe
eftersom Herren är trofast,
Israels Helige
som har utvalt dig.
8 (EI) Så säger Herren:
Jag bönhör dig i nådens tid,
jag hjälper dig
på frälsningens dag.
Jag ska bevara dig
och göra dig till ett förbund
för folket,
för att upprätta landet
och fördela
de förödda arvslotterna,[ag]
9 (EJ) för att säga till de fångna: "Kom ut",
och till dem som sitter i mörkret:
"Visa er!"
De ska finna bete längs vägarna,
betesmark på alla kala höjder.
10 (EK) De ska varken hungra eller törsta,
ökenhettan och solen
ska inte skada dem,
för deras förbarmare ska leda dem
och föra dem till vattenkällor.[ah]
11 Jag ska göra alla mina berg
till jämna vägar,
och mina banade vägar
ska byggas höga.
12 (EL) Se, där kommer de fjärran ifrån,
några från norr
och andra från väster,
några från sineernas land[ai].
13 (EM) Jubla, ni himlar,
och gläd dig, du jord,
brist ut i jubel, ni berg,
för Herren tröstar sitt folk
och förbarmar sig
över sina betryckta.
Herren har inte glömt Sion
14 (EN) Men Sion säger:
"Herren har övergett mig,
Herren har glömt mig."
15 (EO) Kan en mor glömma sitt lilla barn,
att förbarma sig över sin livsfrukt?
Och även om hon skulle glömma,
så glömmer jag inte dig.
16 Se, jag har skrivit[aj] dig
på mina händer.
Dina murar står ständigt inför mig.
17 Dina söner[ak] skyndar sig tillbaka,
de som förstört och ödelagt dig
drar bort ifrån dig.
18 (EP) Lyft din blick och se dig omkring!
Alla samlas och kommer till dig.
Så sant jag lever, säger Herren,
du ska få klä dig i dem alla
som smycken
och fästa dem omkring dig
likt en brud.
19 Du var i ruiner, ödelagd,
ditt land var förött –
nu blir du för trång att bo i,
och de som slukade dig
ska vara långt borta.
20 (EQ) Du ska få höra hur barnen
från din barnlöshets tid säger:
"Platsen är för trång för mig,
ge mig plats så att jag kan bo här."
21 Då ska du säga i ditt hjärta:
"Vem har fött dessa åt mig?
Jag var ju barnlös och ofruktsam,
landsflyktig och fördriven.
Vem har fostrat dem?
Jag var ju lämnad ensam,
varifrån kommer de?"
22 (ER) Så säger Herren Gud:
Se, jag ska lyfta min hand till folken,
resa mitt baner för hednafolken.
Då ska de komma
med dina söner i sin famn
och bära dina döttrar på sina axlar.
23 (ES) Kungar ska vara dina barns vårdare
och furstinnor dina ammor.
De ska falla ner för dig
med ansiktet mot jorden
och slicka stoftet vid dina fötter.
Och du ska inse att jag är Herren,
och att de som hoppas på mig
inte kommer på skam.
24 (ET) Kan man ta bytet från den starke
eller rycka fångarna från tyrannen[al]?
25 (EU) Ja, så säger Herren:[am]
Den starkes fångar
ska tas ifrån honom,
bytet ryckas från tyrannen.
Jag ska själv strida
mot dina motståndare,
jag ska själv rädda dina barn.
26 (EV) Jag ska låta dina förtryckare
äta sitt eget kött
och bli druckna av sitt eget blod,
som av sött vin.
Då ska allt levande förstå
att jag, Herren, är din Frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
Israels synd och tjänarens lydnad
50 (EW) Så säger Herren:
Var finns er mors
skilsmässobrev
som jag förskjutit henne med?
Eller till vilken
av mina fordringsägare
har jag sålt er[an]?
Se, för era missgärningar
blev ni sålda,
och för era brott
blev er mor förskjuten.
2 (EX) Varför var ingen där när jag kom?
Varför svarade ingen
när jag ropade?
Är min arm för kort
för att friköpa er,
eller har jag ingen kraft
till att rädda?
Se, genom min befallning
torkar jag ut havet
och gör strömmar till öken.
Deras fiskar ruttnar
av brist på vatten och dör av törst.
3 (EY) Jag klär himlen i mörker
och ger den sorgdräkt att bära.
4 (EZ) Herren Gud har gett mig
en tunga med lärdom,
så att jag förstår att hjälpa den trötte
med mina ord.
Han väcker varje morgon mitt öra,
väcker det till att lyssna
som lärjunge.
5 (FA) Herren Gud har öppnat mitt öra,
och jag har inte varit upprorisk,
jag har inte dragit mig undan.
6 (FB) Jag höll fram min rygg
åt dem som slog mig
och mina kinder
åt dem som ryckte ut
mina skäggstrån.
Jag dolde inte mitt ansikte
för hån och spott.[ao]
7 Herren Gud ska hjälpa mig,
därför behöver jag inte skämmas,
därför gör jag mitt ansikte
hårt som sten.
Jag vet att jag inte kommer på skam.
8 (FC) Den som förklarar mig rättfärdig
är nära.
Vem vill då gå till rätta med mig?
Låt oss träda fram tillsammans.
Vem är min motpart?
Låt honom komma fram till mig.
9 (FD) Se, Herren Gud kommer
att hjälpa mig.
Vem ska då döma mig skyldig?
De ska alla slitas ut som kläder,
mal ska förtära dem.
10 Vem bland er fruktar Herren
och hör hans tjänares röst?
Även om han vandrar i mörkret
och inte ser någon ljusning,
ska han förtrösta på Herrens namn
och stödja sig på sin Gud.
11 Men se, alla ni som tänder eld
och omger er
med brinnande pilar,
vandra ni i lågorna från er eld
bland de brinnande pilar ni tänt!
Av min hand ska detta drabba er:
ni ska ligga i plågor.
Sions frälsning är Herrens verk
51 Hör på mig,
ni som strävar
efter rättfärdighet,
ni som söker Herren!
Se på klippan ni är uthuggna ur
och på gruvan ni grävts fram ur.
2 (FE) Se på er fader Abraham
och på Sara som födde er.
För jag kallade honom
när han ännu var ensam,
och jag välsignade
och förökade honom.
3 (FF) Ja, Herren tröstar Sion,
han ser med medlidande
på alla dess ruiner.
Han gör dess öken lik Eden,
dess ödemark
lik Herrens lustgård.
Fröjd och glädje ska höras därinne,
tacksägelse och lovsångsljud.
4 (FG) Hör på mig, du mitt folk,
lyssna till mig, du mitt folkslag[ap],
för från mig ska undervisning gå ut,
jag ska sätta min rätt
till ett ljus för folken.
5 (FH) Min rättfärdighet är nära,
min frälsning är på väg,
och mina armar ska döma folken.
Kustländerna väntar på mig
och hoppas på min arm.
6 (FI) Lyft er blick till himlen
och se på jorden därnere,
för himlen ska försvinna som rök
och jorden nötas ut
som en klädnad.
Dess invånare ska dö som mygg.
Men min frälsning
ska bestå för evigt,
min rättfärdighet ska inte brytas ner.
7 (FJ) Hör på mig,
ni som känner rättfärdigheten,
du folk som har min undervisning
i ditt hjärta.
Var inte rädda för människors hån,
frukta inte deras förolämpningar,
8 (FK) för mal ska förtära dem
som en klädnad,
mott ska äta dem som ylle.
Men min rättfärdighet
ska bestå för evigt,
min frälsning från släkte till släkte.
9 (FL) Vakna, vakna, klä dig i kraft,
du Herrens arm!
Vakna som i forna dagar,
i gångna tider.
Var det inte du
som högg Rahab[aq] i bitar,
som genomborrade draken?
10 (FM) Var det inte du
som torkade ut havet,
det stora djupets vatten,
och gjorde havsdjupen till en väg
där de återlösta kunde gå fram?
11 (FN) Så ska Herrens friköpta vända hem
och komma till Sion med jubel.
Evig glädje ska kröna
deras huvuden,
de ska få fröjd och glädje,
men sorg och suckan ska fly.
12 (FO) Jag, jag är den som tröstar er.
Vem är då du, att du fruktar
människor som ska dö,
människobarn som torkar
som gräs,
13 (FP) att du glömmer Herren din Skapare
som har spänt ut himlen
och lagt jordens grund,
att du ständigt dagen lång
är rädd för förtryckarens vrede,
när han är redo att fördärva?
Var är nu förtryckarens vrede?
14 Snart blir fången fri.
Han ska inte dö och läggas i graven,
han ska inte lida brist på bröd.
15 (FQ) Jag är Herren din Gud,
han som rör upp havet
så att dess vågor dånar,
Herren Sebaot är hans namn.
16 (FR) Jag har lagt mina ord i din mun
och täckt dig med skuggan
av min hand,
för att plantera himlen
och grunda jorden
och säga till Sion: Du är mitt folk.
Herrens vredesbägare
17 (FS) Vakna, vakna! Res dig, Jerusalem,
du som av Herrens hand
har fått dricka
hans vredes bägare,
du som har tömt
berusningens bägare
till sista droppen.
18 Av alla de söner hon fött
var det ingen som ledde henne,
av alla de söner hon fostrat
var det ingen som tog henne
i handen.
19 (FT) Dubbel olycka har drabbat dig,
vem har medkänsla med dig?
Förödelse och förstöring,
svält och svärd –
hur ska jag[ar] trösta dig?
20 (FU) Dina söner var utslagna,
de låg vid alla gathörn
som antiloper i nät,
fullt drabbade av Herrens vrede,
av din Guds bestraffning.
21 Så hör nu detta, du plågade
som är drucken, men inte av vin:
22 Så säger Herren,
din Herre och Gud
som utför sitt folks sak:
Se, jag tar bort berusningens bägare
ur din hand,
du ska inte dricka mer
av min vredes bägare.
23 (FV) Jag ska sätta den i handen
på dina plågare, de som sade till dig:
"Fall ner, vi ska gå fram
över dig!"
Så gjorde du din rygg till mark,
en gata för dem att gå på.
Glädjebudet om Sions återlösning
52 (FW) Vakna, vakna!
Klä dig i din styrka, Sion,
klä dig i din högtidsskrud,
Jerusalem, du heliga stad,
för ingen oomskuren eller oren
ska mer komma in i dig.
2 Skaka av dig stoftet,
res dig och ta din plats,
Jerusalem.
Lös banden från din hals,
du fångna dotter Sion,
3 (FX) för så säger Herren:
Ni blev sålda för ingenting,
och ni ska också bli återlösta
utan pengar.
4 (FY) Så säger Herren Gud:
Först drog mitt folk ner till Egypten
och bodde där som främlingar,
sedan förtryckte Assur dem
utan orsak.
5 (FZ) Vad har jag nu här? säger Herren.
Mitt folk har förts bort
utan skäl.
De som härskar över dem skränar,
säger Herren,
och mitt namn hånas ständigt,
dagen lång.
6 Därför ska mitt folk
få lära känna mitt namn,
därför ska de på den dagen förstå
att jag är den som talar:
Här är jag!
7 (GA) Hur ljuvliga är inte
glädjebudbärarens steg
när han kommer över bergen
och förkunnar frid,
bär fram goda nyheter
och förkunnar frälsning
och säger till Sion:
"Din Gud är kung!"[as]
8 (GB) Hör, dina väktare ropar
med hög röst,
de jublar tillsammans,
för de ska med egna ögon få se
Herren vända tillbaka till Sion.
9 (GC) Brist ut i jubel tillsammans,
ni Jerusalems ruiner,
för Herren tröstar sitt folk,
han återlöser Jerusalem.
10 (GD) Herren visar sin heliga arm
inför alla folkens ögon,
alla jordens ändar ska se
vår Guds frälsning.
11 (GE) Dra bort! Dra bort! Gå ut därifrån!
Rör inte vid något orent!
Gå ut från henne!
Rena er, ni som bär Herrens kärl[at].[au]
12 (GF) Ni ska inte dra ut med hast
och inte gå bort som flyktingar,
för Herren går framför er
och Israels Gud är sist i ert tåg.
Tjänarens lidande och härlighet
13 (GG) Se, min tjänare ska handla vist[av].
Han ska bli hög och upphöjd,
mycket hög.[aw]
14 (GH) Liksom många häpnade över dig,
så ska hans utseende
fördärvas[ax] mer än människors
och hans gestalt
mer än Adams barn.
15 (GI) Så ska han bestänka[ay] många folk.
Inför honom ska kungar
förstummas,
för de får se något
som aldrig berättats för dem
och förstå något de aldrig har hört.[az]
53 (GJ) Vem trodde vår predikan?
För vem blev Herrens arm
uppenbarad?[ba]
2 (GK) Som en späd planta
sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet
eller majestät när vi såg honom,
inget utseende som vi drogs till.
3 (GL) Han var föraktad
och övergiven av människor,
en smärtornas man
och förtrogen med lidande.
Han var som en
som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte
respekterade honom.
4 (GM) Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig,
medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.[bb]
5 (GN) Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom
för att vi skulle få frid,
och genom hans sår är vi helade.
6 (GO) Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade Herren på honom.
7 (GP) Han blev misshandlad,
men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bort
för att slaktas,
som ett får som är tyst
inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.[bc]
8 (GQ) Genom våld och dom
blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när[bd] han rycktes bort
från de levandes land,
blev han plågad på grund av
mitt folks brott?
9 (GR) Han fick sin grav
bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mun.[be]
10 (GS) Det var Herrens vilja
att slå honom och låta honom lida.
När du gör hans liv
till ett skuldoffer[bf],
får han se avkomlingar
och leva länge,
och Herrens vilja ska ha framgång
genom hans hand.
11 (GT) Genom den möda
hans själ har utstått
får han se[bg] och bli tillfreds.
Genom sin kunskap[bh] förklarar
min rättfärdige tjänare
de många rättfärdiga,
och han bär deras skulder.
12 (GU) Därför ska jag ge honom
de många[bi] som hans del,
och de starka ska han få som byte,
eftersom han utgav sitt liv i döden
och räknades bland förbrytare,[bj]
han som bar de mångas synd
och gick in i överträdarnas ställe[bk].
Sions upprättelse
54 (GV) Jubla, du ofruktsamma,
du som inte har fött barn!
Brist ut i jubel och ropa av fröjd,
du som inte har haft födslovärkar,
för den ensamma har många barn,
fler än den som har en man,
säger Herren.[bl]
2 Utvidga platsen för ditt tält,
spänn ut tältdukarna där du bor
och håll inte tillbaka.
Gör dina tältlinor långa
och dina pluggar starka,
3 för du ska breda ut dig
åt både höger och vänster[bm].
Dina avkomlingar
ska få hedningar som arv
och på nytt befolka
ödelagda städer.
4 Var inte rädd,
för du ska inte behöva skämmas.
Var inte blyg,
för du ska inte bli förödmjukad.
Nej, du ska glömma
din ungdoms skam,
och din änketids förakt
ska du inte minnas mer,
5 (GW) för han som skapat dig är din man,
Herren Sebaot är hans namn.
Israels Helige är din återlösare,
han som kallas hela jordens Gud.
6 Som en övergiven kvinna i hjärtesorg
kallade Herren dig,
och som en förkastad
ungdomshustru,
säger din Gud.
7 (GX) Ett kort ögonblick övergav jag dig,
men i stor barmhärtighet
vill jag nu samla dig.
8 När min vrede vällde fram
dolde jag ett ögonblick
mitt ansikte för dig,
men nu vill jag med evig nåd
förbarma mig över dig,
säger Herren din återlösare.
9 (GY) Jag ska göra som vid Noas flod.
Liksom jag gav min ed
att Noas flod inte mer
skulle drabba jorden,
så ger jag nu min ed att inte mer
vredgas på dig eller bestraffa dig.
10 (GZ) Även om bergen viker bort
och höjderna vacklar,
så ska min nåd inte vika från dig
eller mitt fridsförbund vackla,
säger Herren din förbarmare.
11 (HA) Du arma, så drabbad av stormar
utan att få någon tröst,
nu ska jag mura dina stenar
med spetsglans[bn]
och lägga din grund med safirer.
12 Jag ska göra dina tinnar av rubiner,
dina portar av kristall[bo]
och hela din ringmur av ädla stenar.
13 (HB) Alla dina barn
ska bli Herrens lärjungar,
och dina barns frid ska vara stor.[bp]
14 I rättfärdighet ska du bli befäst.
Förtryck ska vara fjärran från dig,
du har inget att frukta.
Skräcken ska vara borta,
den ska inte komma dig nära.
15 (HC) Om någon angriper dig
kommer det inte från mig,
den som angriper dig
ska falla för dig.
16 (HD) Se, jag skapar smeden,
som blåser upp kolelden
och formar ett vapen
genom sitt arbete.
Jag skapar också fördärvaren
till att förstöra.
17 (HE) Inget vapen som smids mot dig
ska ha framgång,
och varje tunga som angriper dig
ska du i domen döma skyldig.
Detta är Herrens tjänares arvedel,
och deras rättfärdighet
kommer från mig, säger Herren.
Inbjudan till dem som törstar
55 (HF) Hör, alla ni som törstar,
kom till vattnet!
Och ni som inte har pengar,
kom och köp säd och ät!
Ja, kom och köp säd utan pengar
och vin och mjölk för ingenting.
2 (HG) Varför ger ni pengar
för det som inte är bröd,
era inkomster
för det som inte mättar?
Hör på mig, så får ni äta gott
och er själ njuta av feta rätter.
3 (HH) Vänd ert öra hit och kom till mig!
Hör, så får er själ leva!
Jag vill sluta ett evigt förbund
med er,
den trofasta nåd
som jag lovade David.[bq]
4 (HI) Se, honom har jag satt
till ett vittne för folken,
till en furste och ledare för folken.
5 Du ska kalla på ett folk
du inte känner,
ett hednafolk som inte känner dig
ska skynda till dig
för Herren din Guds skull,
Israels Helige,
för han har förhärligat dig.
6 (HJ) Sök Herren
medan han låter sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.
7 (HK) Den ogudaktige ska lämna sin väg,
den orättfärdige sina tankar
och vända om till Herren,
så ska han förbarma sig
över honom,
och till vår Gud,
för han vill gärna förlåta.
8 (HL) Mina tankar är inte era tankar,
och era vägar är inte mina vägar,
säger Herren.
9 (HM) Nej, liksom himlen
är högre än jorden,
så är mina vägar högre än era vägar
och mina tankar högre än
era tankar.
10 Liksom regnet och snön
faller från himlen
och inte återvänder dit
utan vattnar jorden
så att den blir fruktbar och grönskar
och ger säd till att så
och bröd till att äta,[br]
11 (HN) så ska det vara med ordet
som går ut från min mun.
Det ska inte komma tillbaka
till mig förgäves
utan att ha gjort vad jag vill
och utfört vad jag sänt det till.
12 (HO) Med glädje ska ni dra ut,
i frid ska ni föras fram.
Bergen och höjderna
ska brista ut i jubel inför er,
markens alla träd
ska klappa i händerna.
13 (HP) I stället för törnsnår
ska cypresser växa upp,
i stället för nässlor
ska myrten växa upp.
Det ska bli till ära för Herren,
ett evigt tecken
som inte ska utplånas.
Guds frälsning gäller alla
56 (HQ) Så säger Herren:
Håll fast vid det som är rätt,
handla rättfärdigt,
för snart ska min frälsning komma
och min rättfärdighet
uppenbaras.
2 (HR) Salig är den människa som gör så,
den människoson
som håller fast vid det,
som tar vara på sabbaten
och inte ohelgar den,
som avhåller sin hand
från att göra något ont.
3 (HS) Främlingen som sluter sig
till Herren ska inte säga:
"Herren kommer att skilja mig
från sitt folk."
Inte heller ska eunucken[bs] säga:
"Jag är ett förtorkat träd."
4 För så säger Herren:
De eunucker[bt] som tar vara
på mina sabbater,
som väljer det jag finner glädje i
och håller fast vid mitt förbund,
5 (HT) åt dem ska jag
i mitt hus och inom mina murar
ge ett minnesmärke och ett namn,
en välsignelse som är bättre
än söner och döttrar.
Jag ska ge dem ett evigt namn
som inte ska utplånas.
6 De främlingar som sluter sig
till Herren
och vill tjäna honom
och älska Herrens namn
och vara hans tjänare,
alla som tar vara på sabbaten
och inte ohelgar den,
som håller fast vid mitt förbund,
7 (HU) dem ska jag föra till mitt heliga berg
och ge dem glädje
i mitt bönehus.
Deras brännoffer och slaktoffer
ska tas emot på mitt altare,
för mitt hus ska kallas
ett bönens hus för alla folk.[bu]
8 (HV) Så säger Herren Gud,
han som samlar Israels fördrivna:
Ännu fler ska jag samla till honom,
till hans församling.
Israels väktare är blinda
9 Alla ni markens vilda djur,
kom och ät,
alla ni vilda djur i skogen!
10 Hans väktare är alla blinda,
de märker ingenting.
De är alla stumma hundar
som inte kan skälla.
De ligger och drömmer,
de älskar att slumra.
11 (HW) Men de är glupska hundar,
de blir aldrig mätta.
Och de ska vara herdar,
de som inget förstår!
Alla går sin egen väg,
var och en söker sin egen fördel,
allesammans.
12 (HX) "Kom, jag hämtar vin,
vi berusar oss med starka drycker!
Och morgondagen ska bli
som i dag,
ja, ännu bättre!"
Israels trolöshet och avgudadyrkan
57 (HY) Den rättfärdige går under,
men ingen bryr sig om det.
Fromma människor rycks bort,
utan att någon inser
att den rättfärdige tas bort
för att slippa ondskan.
2 (HZ) Han går in i friden.
De som vandrar sin väg rakt fram
kommer till vila på sina läger.
3 (IA) Men ni, kom fram hit,
ni söner till spåkvinnor,
ni barn till äktenskapsbrytare
och prostituerade.
4 (IB) Vem gör ni er lustiga över?
Mot vem spärrar ni upp munnen
och räcker ut tungan?
Är ni inte upprorets barn,
lögnens avkomma,
5 (IC) ni som under alla gröna träd
brinner av lust till avgudarna[bv],
ni som slaktar era barn[bw] i dalarna
nere i bergsklyftorna.
6 Ravinens hala stenar är din del,
de, just de, är din lott.
Åt dem utgjuter du dryckesoffer
och bär fram matoffer.
Ska jag vara nöjd med sådant?
7 (ID) Du ordnade din bädd
på höga och stora berg,
dit gick du för att offra slaktoffer.
8 Bakom dörren och dörrposten
satte du ditt minnestecken.
Du övergav mig, klädde av dig,
steg upp i din säng
och gjorde den rymlig.
Du ingick förbund med dem
som du älskade att gå i säng med,
du såg dem nakna.
9 Du gick till kungen[bx] med olja
och använde många
väldoftande salvor.
Du sände dina budbärare
till fjärran land,
ja, ända ner till dödsriket.
10 Du blev trött av din långa färd,
men du sade inte:
"Det är lönlöst."
Så länge du kunde röra din hand,
mattades du inte.
11 (IE) Vem var du rädd för och fruktade,
eftersom du bedrog mig?
Du har inte kommit ihåg mig
eller brytt dig om mig.
Jag har varit tyst,
och det sedan länge –
är det därför du inte fruktar mig?
12 (IF) Men jag ska visa hur det är
med din rättfärdighet
och dina verk,
de kommer inte att hjälpa dig.
13 (IG) När du ropar
får din avgudasamling rädda dig.
En vind ska ta med dem allihop,
en fläkt ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt
till mig
ska få landet till arvedel
och mitt heliga berg
till besittning.
14 (IH) Man ska säga:
"Bana väg, bana och röj väg!
Ta bort stötestenarna
från mitt folks väg!"
15 (II) För så säger den höge
och upphöjde,
han som tronar för evigt
och heter "den Helige":
Jag bor i det höga och heliga
men också hos den
som är förkrossad
och har en ödmjuk ande,
för att ge liv
åt de ödmjukas ande,
för att ge liv
åt de förkrossades hjärtan.
16 (IJ) Jag ska inte gå till rätta för evigt,
inte ständigt vredgas,
för då skulle deras ande
försmäkta inför mig,
de själar som jag själv har skapat.
17 (IK) Jag var vred
över hans girighetssynd,
jag slog honom och
dolde mig i min vrede.
Men han vände sig bort
och gick den väg han själv ville.
18 Jag har sett hans vägar,
men jag vill bota honom
och leda honom.
Jag vill ge tröst åt honom
och hans sörjande,
19 (IL) skapa lovsång på deras läppar,
frid för den som är fjärran
och frid för den som är nära,
säger Herren.
Jag ska bota honom.
20 (IM) Men de gudlösa
är som ett upprört hav
som inte kan vara stilla,
vars vågor rör upp dy och smuts.
21 (IN) Det finns ingen frid
för de ogudaktiga,
säger min Gud.[by]
III. DET GAMLA OCH DET NYA SION (Kap 58-66)
Falsk och äkta fasta
58 (IO) Ropa för full hals,
håll inte tillbaka.
Höj din röst som en basun
och förkunna för mitt folk
deras brott,
för Jakobs hus deras synder.
2 De söker mig dag efter dag
och vill gärna
lära känna mina vägar,
som om de vore ett folk
som handlar rättfärdigt
och inte överger
sin Guds domslut.
De frågar mig om rätta domslut
och vill komma nära Gud[bz].
3 (IP) "Varför fastar vi
när du inte ser det?
Varför späker vi oss
när du inte märker det?"
Men se, på er fastedag
sköter ni era sysslor[ca]
och driver alla era arbetare hårt.
4 Ni håller er fasta med gräl och bråk,
ni slåss med onda nävar.
Ni fastar i dag inte på sådant sätt
att er röst blir hörd i höjden.
5 (IQ) Är det en sådan fasta jag vill ha,
en dag då människan
ödmjukar sig?
Att man hänger med huvudet
som ett sävstrå
och sitter i säck och aska,
kallar du det en fasta,
en dag som behagar Herren?
6 Nej, detta är den fasta jag vill ha:
Lossa orättfärdiga bojor,
lös okets band,
släpp de förtryckta fria,
bryt sönder alla ok!
7 (IR) Dela ditt bröd med den hungrige,
ge de fattiga och hemlösa
en boning,
klä den nakne när du ser honom
och dra dig inte undan
för den som är ditt kött och blod.
8 (IS) Då ska ditt ljus bryta fram
som gryningen
och ditt helande växa fram
med hast.
Din rättfärdighet ska gå framför dig
och Herrens härlighet
följa i dina spår.
9 (IT) Då ska Herren svara
när du åkallar honom.
När du ropar, ska han säga:
"Här är jag."
Om du gör dig av med alla ok,
om du slutar att peka finger[cb]
och tala onda ord,
10 (IU) om du delar med dig av vad du har
åt den hungrige
och mättar den som lider nöd,
då ska ditt ljus gå upp i mörkret
och din natt bli
som middagens ljus.
11 Och Herren ska alltid leda dig,
han ska mätta dig i ödemarken
och ge styrka åt benen i din kropp.
Du ska vara
som en vattenrik trädgård
och likna en källa
vars vatten aldrig sinar.
12 (IV) Dina avkomlingar
ska bygga upp de gamla ruinerna,
du ska återställa grundvalar
från forna generationer.
Du ska kallas
"den som murar igen sprickor",
"den som återställer stigar
så att man kan bo i landet".
13 (IW) Om du hindrar din fot på sabbaten
från att sköta dina sysslor
på min heliga dag,
om du kallar sabbaten en fröjd,
helgad åt Herren och ärad,
om du ärar den
genom att inte gå egna vägar
och inte sköta dina sysslor
eller tala tomma ord,
14 (IX) då ska du få fröjda dig i Herren,
och jag ska föra dig fram
över landets höjder
och låta dig njuta
av din fader Jakobs arvedel.
Så har Herrens mun talat.
Synd, bekännelse och frälsning
59 (IY) Se, Herrens hand är inte
för kort för att frälsa,
hans öra är inte
för dövt för att höra.
2 (IZ) Nej, det är era missgärningar
som skiljer er från er Gud,
era synder döljer
hans ansikte för er
så att han inte hör er.
3 (JA) För era händer är fläckade av blod,
era fingrar av skuld.
Era läppar talar lögn,
er tunga bär fram ondska.
4 (JB) Ingen ropar efter rättfärdighet,
ingen dömer med sanning.
De litar till tomhet och talar lögn,
de går havande med olycka
och föder fördärv.
5 De kläcker ormägg
och väver spindelnät.
Den som äter av deras ägg dör,
och krossas ett
kommer det ut en orm.
6 (JC) Deras spindelnät
duger inte till kläder,
de kan inte skyla sig själva
med vad de tillverkat.
Deras verk är ondskans verk,
deras händer utövar våld.
7 (JD) Deras fötter rusar
till det som är ont,
de är snabba
att spilla oskyldigt blod.
Deras tankar är fördärvets tankar,
förödelse och elände
råder på deras vägar.[cc]
8 Fridens väg känner de inte,
rätten följer inte i deras spår.
De går krokiga stigar,
ingen som vandrar dem
vet vad frid är.
9 Därför är rättvisan fjärran från oss,
rättfärdigheten når oss inte.
Vi väntar på ljus,
men här råder mörker,
på solsken,
men vi vandrar i dunkel.
10 (JE) Vi famlar som blinda längs väggen,
famlar som om vi inte hade ögon.
Vi stapplar mitt på dagen
som vore det skymning.
Bland de friska[cd] är vi som döda.
11 (JF) Vi brummar alla som björnar
och kuttrar sorgset som duvor.
Vi väntar på rättvisa,
men den kommer inte,
efter frälsning,
men den är fjärran från oss.
12 (JG) Våra brott inför dig är många,
våra synder vittnar mot oss.
Våra brott följer med oss,
vi känner våra missgärningar.
13 (JH) Vi har gjort uppror
och förnekat Herren,
vi har vänt vår Gud ryggen.
Vi har talat förtryck och avfall,
tänkt ut och fört fram
lögnaktiga ord från våra hjärtan.
14 (JI) Rättvisan trängs tillbaka,
rättfärdigheten står långt borta,
för sanningen vacklar på torget,
det som är rätt
kan inte komma fram.
15 (JJ) Sanningen har försvunnit,
och den som undviker det onda
blir plundrad.
Detta såg Herren,
och han var missnöjd med
att det inte fanns någon rättvisa.
16 (JK) Han såg att ingen steg fram,
han var förundrad
över att ingen grep in.
Då hjälpte honom hans egen arm,
och hans rättfärdighet
stödde honom.
17 (JL) Han klädde sig i rättfärdighet
som pansar
och satte frälsningens hjälm
på sitt huvud.
Han klädde sig i hämndens dräkt
som klädsel
och svepte sig i lidelse
som en mantel.
18 Efter deras gärningar
ska han löna dem,
med vrede över hans motståndare,
hämnd över hans fiender.
Han ska löna kustländerna
för vad de har gjort.
19 (JM) Så ska man frukta Herrens namn
i väster
och hans härlighet
där solen går upp.
När fienden bryter fram
som en flod,
ska Herrens Ande
driva honom på flykten.
20 (JN) Återlösaren ska komma till Sion
och till dem i Jakob som vänder om
från sitt uppror,
säger Herren.[ce]
21 (JO) Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.
Sions kommande härlighet
60 (JP) Stå upp, stråla,
för ditt ljus kommer
och Herrens härlighet
går upp över dig.
2 (JQ) Se, mörker ska täcka jorden
och töcken folken,
men över dig ska Herren gå upp,
hans härlighet ska uppenbaras
över dig.
3 (JR) Hednafolk ska vandra i ditt ljus
och kungar i glansen
som går upp över dig.
4 (JS) Lyft din blick och se dig omkring:
Alla samlas och kommer till dig.
Dina söner kommer från fjärran,
dina döttrar bärs fram på armen.
5 (JT) Då ska du se det
och stråla av fröjd,
ditt hjärta ska bäva och vidga sig,
för havets rikedomar
ska föras till dig,
folkens skatter ska tillfalla dig.
6 (JU) Skaror av kameler ska täcka dig,
unga kameler
från Midjan och Efa[cf].
Från Saba[cg] kommer de alla,
de bär guld och rökelse
och förkunnar Herrens lov.
7 (JV) Alla Kedars hjordar
ska samlas till dig,
Nebajots[ch] baggar
ska stå till din tjänst.
De ska offras till välbehag
på mitt altare,
och jag ska förhärliga
min härlighets hus.
8 Vilka är dessa
som kommer flygande som moln,
som duvor till sitt duvslag?
9 Kustländerna hoppas på mig,
främst kommer Tarshishskepp[ci]
för att föra hem dina söner
från fjärran land.
De har med sig silver och guld
åt Herren din Guds namn,
åt Israels Helige,
för han förhärligar dig.
10 (JW) Främlingar ska bygga upp
dina murar
och deras kungar ska betjäna dig,
för jag slog dig i min vrede
men i min nåd
förbarmar jag mig över dig.
11 (JX) Dina portar ska ständigt stå öppna,
varken dag eller natt
ska de stängas,
så att folkens rikedomar
kan föras till dig
och deras kungar föras med i tåget.
12 För det folk eller rike
som inte vill tjäna dig
ska gå under,
sådana folk ska förgöras helt.
13 (JY) Libanons härlighet[cj]
ska komma till dig,
både cypress och alm och buxbom,
för att pryda
min helgedoms plats.
Jag vill göra platsen för mina fötter
härlig.
14 Bugande ska dina förtryckares söner
komma till dig,
alla som föraktade dig
ska falla ner för dina fötter.
Och de ska kalla dig "Herrens stad",
"Israels Heliges Sion".
15 (JZ) I stället för att du var övergiven
och hatad[ck]
så att ingen ville ta vägen
genom dig,
ska jag göra dig till härlighet
för evigt,
till en fröjd från släkte till släkte.
16 (KA) Du ska dia folkens mjölk,
kungabröst ska du dia.
Då ska du förstå att jag, Herren,
är din frälsare,
att Jakobs Mäktige
är din återlösare.
17 (KB) Jag ska ge guld i stället för koppar,
silver i stället för järn,
koppar i stället för trä
och järn i stället för sten.
Jag ska sätta friden till din överhet,
rättfärdigheten till din härskare.
18 (KC) Man ska inte mer höra om våld
i ditt land
eller förödelse och förstörelse
inom dina gränser,
utan du ska kalla dina murar
för frälsning
och dina portar för lovsång.
19 (KD) Solen ska inte mer vara ditt ljus
om dagen,
månen ska inte lysa dig
med sitt sken.
Herren ska vara ditt eviga ljus,
din Gud ska vara din härlighet.
20 (KE) Din sol ska inte mer gå ner,
din måne inte mer avta,
för Herren ska vara ditt eviga ljus
och dina sorgedagar ska vara slut.
21 (KF) Då ska alla i ditt folk vara rättfärdiga
och besitta landet för evigt,
som ett skott av min plantering,
som ett verk av mina händer
för att förhärliga mig.
22 Av den minste ska det bli tusen,
av den ringaste ett stort folk.
Jag, Herren, ska låta det ske snabbt
när dess tid kommer.
Ett nådens år från Herren
61 (KG) Herren Guds Ande
är över mig,
för Herren har smort mig[cl]
till att förkunna glädjens budskap
för de ödmjuka[cm].
Han har sänt mig
att förbinda dem som har
förkrossade hjärtan,
att utropa frihet för de fångna
och befrielse för de bundna,
2 (KH) att förkunna ett nådens år
från Herren
och en hämndens dag
från vår Gud,
att trösta alla sörjande,
3 (KI) att ge de sörjande i Sion
huvudprydnad i stället för aska,
glädjens olja i stället för sorg,
lovsångsdräkt i stället för
en modfälld ande.
Och de ska kallas
"rättfärdighetens terebinter",
planterade av Herren
till hans förhärligande.
4 (KJ) De ska bygga upp gamla ruiner,
upprätta det som förr legat öde.
De ska bygga upp
ruinstäderna igen,
platser som varit öde
i generation efter generation.
5 (KK) Främlingar ska stå och valla
era hjordar,
utlänningar sköta
era åkrar och vingårdar.
6 (KL) Och ni ska heta "Herrens präster",
man ska kalla er:
"Vår Guds tjänare".
Ni ska få njuta av
hednafolkens skatter
och ståta med deras härlighet.
7 (KM) Ni ska få dubbelt igen för er skam,
och de som förödmjukades
ska nu jubla över sin del.
Därför ska de få en dubbel lott
i sitt land,
evig glädje ska de få,
8 (KN) för jag, Herren, älskar det rätta
och hatar orättfärdigt rofferi.
Jag ska ge dem deras lön i trofasthet
och sluta ett evigt förbund
med dem.
9 Deras släkte ska vara känt
bland folken,
deras avkomma bland folkslagen.
Alla som ser dem ska förstå
att de är det släkte
som Herren har välsignat.
10 (KO) Jag gläder mig stort i Herren,
min själ fröjdar sig i min Gud,
för han har klätt mig
i frälsningens klädnad
och svept in mig
i rättfärdighetens mantel,
som när brudgummen
sätter turbanen[cn] på sitt huvud,
som när bruden
pryder sig med sina smycken.
11 (KP) För liksom jorden
låter sina växter spira fram
och en trädgård
låter sin sådd växa upp,
så ska Herren Gud
låta rättfärdighet och lovsång
växa upp inför alla folk.
Sions frälsning
62 (KQ) För Sions skull
vill jag inte tiga,
för Jerusalems skull
vill jag inte unna mig någon ro
förrän dess rättfärdighet
går upp som solens sken
och dess frälsning
som ett brinnande bloss.
2 (KR) Folken ska se din rättfärdighet
och alla kungar din härlighet.
Du ska få ett nytt namn,
som Herrens mun ska bestämma.
3 (KS) Du ska vara en härlig krona
i Herrens hand,
ett kungligt diadem
i din Guds hand.
4 (KT) Du ska inte mer kallas
"den övergivna",[co]
ditt land ska inte mer kallas
"ödemark",
utan du ska heta "min kära"[cp]
och ditt land "den äkta hustrun",
för Herren har dig kär,
ditt land har fått sin äkta man.
5 (KU) För som när en ung man
gifter sig med en jungfru,
så ska dina barn gifta sig med dig,
och som en brudgum
jublar över sin brud,
så ska din Gud jubla över dig.
6 (KV) På dina murar, Jerusalem,
har jag ställt väktare.
Varken dag eller natt
får de någonsin tystna.
Ni som ropar till Herren,
unna er ingen ro,
7 (KW) och ge honom ingen ro
förrän han upprättar Jerusalem
och gör det till en lovsång
på jorden.
8 (KX) Herren har lovat med ed
vid sin högra hand
och sin starka arm:
Jag ska inte mer ge din säd
som mat åt dina fiender,
och främlingar ska inte dricka
ditt nya vin,
frukten av din möda.
9 De som samlar in säden
ska få äta den och lova Herren,
och de som skördar vinet
ska få dricka det
på min helgedoms förgårdar[cq].
10 (KY) Gå fram, fram genom portarna,
bana väg för folket!
Röj, röj en väg
och rensa bort stenarna,
res ett baner för folken!
11 (KZ) Se, Herren förkunnar
till jordens ände:
Säg till dottern Sion:
Se, din frälsning kommer!
Se, han har med sig sin lön,
hans segerbyte
går framför honom.
12 (LA) Man ska kalla dem
"det heliga folket",
"Herrens återlösta".
Och du ska kallas
"den eftersökta",
"staden som inte
blir övergiven".
Vredens och frälsningens dag
63 (LB) Vem är han som kommer
från Edom,
från Bosra[cr] i högröda kläder,
så ståtlig i sin dräkt,
så stolt i sin stora kraft?
"Det är jag som talar i rättfärdighet,
som är mäktig att frälsa."
2 (LC) Varför är din dräkt så röd,
varför liknar dina kläder
en vintrampares?
3 (LD) "Jag har trampat vinpressen själv,
ingen bland folken hjälpte mig.
Jag trampade dem i min vrede,
trampade sönder dem i min harm.
Deras blod stänkte på mina kläder,
och jag fick
hela min dräkt fläckad.
4 (LE) För hämndens dag var i mitt hjärta
och året för min återlösning
hade kommit.
5 (LF) Jag såg mig omkring,
men det fanns ingen hjälpare.
Jag stod där förundrad,
men det fanns ingen
som stödde mig.
Då hjälpte mig min egen arm,
och min vrede stödde mig.
6 (LG) Jag trampade ner folken i min vrede
och gjorde dem druckna
i min harm,
jag lät deras blod rinna ner
på jorden."
Ånger och bön om frälsning
7 (LH) Jag vill förkunna
Herrens nådegärningar,
Herrens lov,
efter allt som Herren
har gjort för oss,
allt det goda som han gjort
för Israels hus
efter sin barmhärtighet
och stora nåd.
8 Han sade: "De är ju mitt folk,
barn som inte ska svika."
Och han blev deras frälsare.
9 (LI) I all deras nöd
var ingen verklig nöd,[cs]
hans ansiktes ängel frälste dem.
I sin kärlek och medömkan
återlöste han dem,
han lyfte upp dem och bar dem
ständigt i forna dagar.[ct]
10 (LJ) Men de var upproriska
och bedrövade hans helige Ande.
Därför blev han deras fiende,
han stred själv mot dem.
11 (LK) Då tänkte hans folk
på gångna tider,
de tänkte på Mose:
Var är nu han som förde dem
upp ur havet,
tillsammans med herden
för hans hjord?
Var är han som lade sin helige Ande
i deras bröst,
12 han som lät sin härliga arm
gå fram vid Moses högra sida,
han som klöv vattnet framför dem
och gjorde sig ett evigt namn,
13 han som förde dem genom djupen
så att de likt springare i öknen
inte stapplade?
14 Som när boskap går ner i dalen
fördes de av Herrens Ande till ro.
Så ledde du ditt folk
och gjorde dig ett härligt namn.
15 (LL) Blicka ner från himlen,
se till oss från din heliga
och härliga boning!
Var är nu din lidelse
och din kraft?
Ditt hjärtas ömhet
och din barmhärtighet
har dragit sig tillbaka från mig.
16 (LM) Du är ju vår Far!
Abraham vet inte om oss,
Israel känner oss inte.[cu]
Men du, Herre, är vår Far.
Vår Återlösare av evighet
är ditt namn.
17 (LN) Varför, o Herre, låter du oss
gå vilse från dina vägar,
och varför förhärdar du
våra hjärtan
så att vi inte fruktar dig?
Vänd tillbaka,
för dina tjänares skull,
för din arvedels stammars skull.
18 (LO) En kort tid ägde ditt heliga folk
sitt land.
Våra fiender trampade ner
din helgedom.
19 Vi har blivit som de
som du aldrig har varit herre över,
som inte har uppkallats
efter ditt namn.
Bön om att Gud griper in
64 (LP) O, att du rev isär himlen
och kom ner
så att bergen bävade inför dig,
2 (LQ) som när eld antänder ris
och elden får vattnet att koka,
så att ditt namn blir känt
för dina fiender
och hednafolken darrar för dig.
3 (LR) När du gjorde
förunderliga gärningar
som vi inte väntade oss,
då kom du ner
och bergen bävade inför dig.
4 Aldrig har någon hört,
inget öra har uppfattat,
inget öga har sett
en annan Gud än dig,
som gör sådant för dem
som väntar på honom.
5 Du kom för att hjälpa dem
som gjorde det rätta med fröjd,
som tänkte på dig på dina vägar.
Men se, du blev vred
när vi syndade.
Det har vi gjort länge –
ska vi någonsin bli frälsta?
6 (LS) Vi är alla orena,
alla våra rättfärdiga gärningar
är som en fläckad dräkt.[cv]
Vi vissnar alla som löv,
och som en vind sveper
våra missgärningar bort oss.
7 Ingen åkallar ditt namn,
ingen vaknar
för att hålla sig till dig,
för du har dolt ditt ansikte för oss,
överlämnat oss åt[cw]
vår missgärning.
8 (LT) Men Herre, du är vår Far.
Vi är leran,
och du är den som format oss,
vi är alla verk av din hand.
9 (LU) Var då inte så oerhört vred, Herre,
tänk inte för alltid
på vår missgärning.
Tänk på att vi alla är ditt folk.
10 Dina heliga städer är en öken.
Sion är en öken,
Jerusalem en ödemark.
11 (LV) Vårt heliga och härliga hus,
där våra fäder lovade dig,
är eldens byte.
Allt som är dyrbart för oss
har lämnats åt förödelsen.
12 Kan du trots detta
hålla dig tillbaka, Herre?
Kan du tiga
och låta oss lida så mycket?
Dom och frälsning
65 (LW) Jag lät mig sökas av dem
som inte frågade efter mig,
jag lät mig finnas av dem
som inte sökte mig.
Till ett folk som inte åkallade
mitt namn sade jag:
"Här är jag, här är jag."[cx]
2 (LX) Hela dagen har jag
räckt ut mina händer
mot ett trotsigt folk,
som vandrar den väg
som inte är god,
som följer sina egna tankar,
3 (LY) ett folk som ständigt kränker mig
rakt i ansiktet.
De bär fram offer i trädgårdar
och tänder offereld[cy]
på tegelaltaren,
4 (LZ) de håller till bland gravar
och tillbringar nätter
i gömda nästen,
de äter svinkött[cz]
och har oren mat[da] i sina kärl.
5 (MA) De säger: "Håll dig undan!
Kom inte nära mig,
för jag är heligare än du."
De är som rök i min näsa,
en eld som brinner dagen lång.
6 (MB) Se, det står skrivet inför mig:
Jag tiger inte
förrän jag gett dem vad de förtjänar,
gett det i deras famn,
7 (MC) för både deras egna missgärningar
och deras fäders, säger Herren,
för att de tände offereld på bergen
och hånade mig på höjderna.
Jag ska mäta upp i deras famn
lönen för vad de tidigare har gjort.
8 (MD) Så säger Herren:
När man finner saft i en druvklase
säger man:
"Förstör den inte!
Det finns välsignelse i den."
Så ska också jag göra
för mina tjänares skull,
jag ska inte förgöra dem alla.
9 (ME) Jag ska låta
en avkomma gå ut från Jakob,
från Juda en arvinge
till mina berg,
för mina utvalda ska besitta landet
och mina tjänare ska bo där.
10 (MF) För mitt folk, som frågar efter mig,
ska Saron[db] bli en betesmark för får
och Akors dal[dc]
en lägerplats för kor.
11 Men ni som överger Herren
och glömmer mitt heliga berg,
ni som dukar bord åt Lyckan
och häller upp blandat vin
åt Ödet[dd],
12 (MG) jag ska låta svärdet bli ert öde.
Alla ska ni få böja er ner
för att slaktas,
för ni svarade inte när jag kallade,
ni lyssnade inte när jag talade.
Ni gjorde det som var ont
i mina ögon
och valde det som misshagade mig.
13 (MH) Därför säger Herren Gud så:
Se, mina tjänare ska äta,
men ni ska hungra.
Mina tjänare ska dricka,
men ni ska törsta.
Mina tjänare ska glädjas,
men ni ska skämmas.
14 Mina tjänare ska jubla
i hjärtats fröjd,
men ni ska ropa i hjärtats plåga
och jämra er i förtvivlan.
15 (MI) Ni ska överlämna ert namn
åt mina utvalda
till att användas som en förbannelse,
och Herren Gud ska döda dig.
Men åt sina tjänare
ska han ge ett annat namn.
16 (MJ) Den som välsignar sig i landet
ska välsigna sig vid
Sanningens Gud[de],
och den som ger sin ed i landet
ska svära vid Sanningens Gud,
för de forna bedrövelserna
är glömda och dolda
för mina ögon.
Det nya Jerusalem
17 (MK) Se, jag skapar nya himlar
och en ny jord,
och man ska inte mer minnas
det förgångna eller tänka på det.[df]
18 (ML) Nej, fröjda er och jubla för evigt
över det som jag skapar!
För se, jag skapar Jerusalem till jubel
och dess folk till fröjd.
19 (MM) Jag ska jubla över Jerusalem,
fröjda mig över mitt folk.
Där ska inte mer höras
gråt eller klagan.
20 (MN) Där ska inte mer finnas spädbarn
som lever bara några dagar,
eller gamla män
som inte uppnår sina dagars mått.
Den som dör vid hundra års ålder
är en ung man,
och först vid hundra års ålder
ska syndaren drabbas
av förbannelsen.
21 (MO) De ska bygga hus och få bo i dem,
plantera vingårdar
och äta deras frukt.
22 (MP) När de bygger hus
ska andra inte bo i dem,
när de planterar något
ska andra inte äta av det.
Mitt folks ålder ska bli
som ett träds ålder,
mina utvalda ska länge få njuta
av sina händers verk.
23 (MQ) De ska inte arbeta förgäves
och inte föda barn till plötslig död,
för de är ett släkte
välsignat av Herren,
de och deras efterkommande
tillsammans.
Footnotes
- 40:3f Citeras i Luk 3:4f, Matt 3:3, Mark 1:3 och Joh 1:23 som profetia om Johannes Döparen.
- 40:6 en annan Jesajarullen från Qumran och Septuaginta: "jag".
- 40:6f Citeras av Petrus i 1 Petr 1:24f.
- 40:9 Sion … Jerusalem, du glädjens budbärarinna Annan översättning: "Du som bär glädjebud till Sion/Jerusalem".
- 40:13 Citeras av Paulus i Rom 11:34 och 1 Kor 2:16.
- 41:4 Jag Är Guds auktoritativa aní hu (grek. egó eimi), som upprepas gång på gång hos Jesaja (t ex 43:10, 13, 46:4, 48:12), plockas senare upp av Jesus (Mark 6:50, 14:62, Joh 4:26, 8:24f etc). Kan också översättas "Jag är densamme" (jfr Heb 1:12, 13:8).
- 41:14 återlösare Släkting med uppgift att hjälpa sina släktingar ur slaveri etc (jfr Rut 2:20 med not).
- 41:16 kastskovel Spade för att rensa ut agnarna från vetet (se Matt 3:12 med not).
- 41:19 alm Annan översättning: "platan", ett lönnliknande träd i Medelhavsområdet.
- 42:1f Citeras i Matt 12:18f som profetia om Messias.
- 42:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning.
- 42:11 Kedar … Sela Nordarabiskt ökenfolk samt troligen Petra söder om Döda havet.
- 43:3 Nubien och Seba Nuvarande Sudan och Jemen.
- 43:13 redan från första dagen Annan översättning: "från denna dag och framåt".
- 43:14 Babel etc Annan översättning: "Babel och för ner kaldeerna som flyktingar på skeppen de jublade över".
- 43:24 kalmus Doftande gräs, kanske från Indien (Jer 6:20). Ingick i smörjelseoljan (2 Mos 30:23).
- 44:2 Jeshurun Poetiskt namn på Israel, troligen bildat av Jashár, "rättrådig".
- 44:14 väljer Annan översättning: "odlar".
- 44:28 Koresh Persisk kung (559-530 f Kr) som år 539 f Kr besegrade Babel och befriade rikets fångar, däribland judarna, och möjliggjorde återuppbyggnaden av templet i Jerusalem (se Esra 1).
- 45:1 smorde Guds utvalde, helgade kung, en förebild till Messias (Apg 10:38).
- 45:2 höjderna Jesajarullen från Qumran och Septuaginta: "bergen".
- 45:23 Citeras av Paulus i Rom 14:11 och i Kristushymnen i Fil 2:10f.
- 46:1 Bel … Nebo Babels högste gud Marduk (jfr "Baal") och hans son vishetsguden.
- 46:4 gjort det förut Annan översättning: "gjort er".
- 47:2 kvarn Att mala mjöl med handkvarn (två stenar) var en slavinnas syssla (2 Mos 11:5).
- 47:2 slöja En gift kvinnas kännetecken och rättighet.
- 47:9 många trollkonster Babel var beryktat för sin tro på magi. Tusentals besvärjelsetexter har grävts fram.
- 47:13 spanar i stjärnorna Astrologin uppkom i Babylonien redan under patriarktiden.
- 48:10 inte fått något silver Annan översättning: "inte som silver". Silver renades i smältugn.
- 48:14 utföra hans vilja mot Babel Koresh (44:28) uppfyllde profetior mot Babel (Jer 50-51, Dan 5:24f).
- 49:2 mun … svärd Ordet för "mun" betyder också "svärdsegg". Jfr Upp 1:16, Ef 6:17.
- 49:6 Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning. Ordet "frälsning" heter på hebreiska jeshuá(jfr namnet Jeshúa, Jesus, Matt 1:21).
- 49:8 Citeras av Paulus i 2 Kor 6:2.
- 49:10 Citeras i Upp 7:16f.
- 49:12 sineernas land Osäker syftning. Har traditionellt tolkats som Kina, men kan också (enligt Jesajarullen från Qumran) syfta på Aswan vid Egyptens södra gräns, där det fanns en judisk befolkning i Elefantine (se not till Jer 44:1).
- 49:16 skrivit Ordagrant: "ristat" (som på en lertavla).
- 49:17 söner Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "byggare".
- 49:24 tyrannen Andra handskrifter: "den som har segerns rätt".
- 49:25 Citeras av Jesus i Matt 12:29, Mark 3:27, Luk 11:21 för att visa hans seger över Satan.
- 50:1 sålt er En skuldsatt människa kunde tvingas sälja sina barn (2 Kung 4:1, Neh 5:5).
- 50:6 Profetia om Kristi lidande (se Matt 26:67).
- 51:4 du mitt folk … du mitt folkslag Andra handskrifter: "ni folk … ni folkslag".
- 51:9 Rahab Betyder "övermod", ett symboliskt namn för Egypten (30:7).
- 51:19 hur ska jag Jesajarullen från Qumran och tidiga översättningar: "vem kan".
- 52:7 Citeras av Paulus i Rom 10:15.
- 52:11 Herrens kärl Gudstjänstföremålen som hade rövats bort (2 Krön 36:18, Esra 1:7f).
- 52:11 Citeras av Paulus i 2 Kor 6:17.
- 52:13 handla vist Annan översättning: "ha framgång".
- 52:13f Avsnittet med Jes 53 utgör centrum i Jes 40-66 (se not till 57:21).
- 52:14 hans utseende fördärvas Annan översättning: "hans framträdande förvrängas".
- 52:15 bestänka Rena med förbundsblod (2 Mos 24:8, 1 Petr 1:2) eller reningsvatten (4 Mos 19:17).
- 52:15 Annan översättning (så Septuaginta): "… för de som aldrig fått det berättat får se, och de som aldrig fått höra förstår". Citeras så av Paulus i Rom 15:21.
- 53:1 Citeras av Johannes i Joh 12:38 och av Paulus i Rom 10:16.
- 53:4f Citeras i Matt 8:17 och 1 Petr 2:24f som profetia om Messias.
- 53:7f Citeras i Apg 8:32f som profetia om Messias.
- 53:8 Vem i hans släkte betänker att när Annan översättning: "Vem i hans släkte protesterade? När" eller "Vem tänker på hans släkte? När" (så i Apg 8:33).
- 53:9 Citeras i 1 Petr 2:22 som profetia om Messias.
- 53:10 När du gör hans liv till ett skuldoffer Annan översättning: "När hans liv görs till ett skuldoffer".
- 53:11 se Andra handskrifter (Qumran och Septuaginta): "se ljus".
- 53:11 kunskap Innebär inte bara vetskap utan också gemenskap (jfr t ex Ords 9:10), här Messias syndfria gemenskap med Gud (se Joh 7:29, 8:55, 10:15, 17:3).
- 53:12 de många Uttryck för alla människor (jfr Dan 12:2, Matt 20:28, Rom 5:15f).
- 53:12 Citeras av Jesus i Luk 22:37 som profetia om honom.
- 53:12 gick in i överträdarnas ställe Annan översättning: "bad för överträdarna" (se t ex Luk 23:34).
- 54:1 Citeras av Paulus i Gal 4:27 som profetia om den Kristustroende församlingen.
- 54:3 höger … vänster Kan syfta på söder och norr, eftersom man var "orienterad" mot öst.
- 54:11 spetsglans Antimon, mörkt färgämne som användes mellan mosaikstenar och även som ögonskugga.
- 54:12 kristall Så Septuaginta. Grundtexten svårtolkad.
- 54:13 Citeras av Jesus i Joh 6:45.
- 55:3 den trofasta nåd som jag lovade David Messiaslöftet i 2 Sam 7:12f (särskilt vers 14-15). Citeras av Paulus i Apg 13:34 som profetia om Messias.
- 55:10 Citeras av Paulus i 2 Kor 9:10.
- 56:3 främlingen … eunucken Hade begränsat tillträde till templet (5 Mos 23) men tillbad på hedningarnas förgård. Se t ex 1 Kung 8:41f, Apg 8:27, Ef 2:11f.
- 56:4 eunucker Kastrerade män (jfr Matt 19:12), inte ovanligt bland Orientens hovmän (Apg 8:27).
- 56:7 Citeras av Jesus vid tempelrensningen i Matt 21:13, Mark 11:17, Luk 19:46.
- 57:5 brinner av lust till avgudarna Kananeiska fruktbarhetsriter (se Jer 2:20f, Hos 1-3).
- 57:5 slaktar era barn Barnoffer till dödsguden Molok (se 3 Mos 20:2f, Ps 106:37f, Jer 32:35).
- 57:9 kungen Annan översättning: "Molok".
- 57:21 Jesaja 40-66 består av tre lika stora delar: Kap 40-48, 49-57 och 58-66. De två första delarna slutar på samma sätt, se 48:22 och 57:21. Varje del har en mittpunkt. Kap 49-57 består av 49-51, 52-54 och 55-57. Mittpunkten 52-54 har i sin tur en mittpunkt, 52:13-53:12, som består av fem lika stora delar med mittpunkten 53:4-6, vilket är centrum för hela 40-66.
- 58:2 komma nära Gud Annan översättning: "att Gud ska komma nära".
- 58:3 sköter ni era sysslor Annan översättning: "gör ni vad ni har lust med" (även i vers 13).
- 58:9 peka finger Förknippades med anklagelse och förbannelse.
- 59:7f Citeras av Paulus i Rom 3:15f.
- 59:10 de friska Grundtexten svårtolkad.
- 59:20 Citeras av Paulus i Rom 11:26f som profetia om Messias.
- 60:6 Midjan och Efa Nomadstammar i nordvästra Saudiarabien (1 Mos 25:4, 2 Mos 2:15).
- 60:6 Saba Handelsrike i nuvarande Jemen, berömt för guld och rökelse (1 Kung 10, Hes 27:22).
- 60:7 Kedar … Nebajot Nordarabiska stammar (1 Mos 25:13, Hes 27:21).
- 60:9 Tarshishskepp Långseglande handelsskepp. Tarshish låg någonstans i västra Medelhavet.
- 60:13 Libanons härlighet Det berömda cederträet prydde Salomos tempel (1 Kung 5:8f).
- 60:15 hatad Annan översättning: "försmådd" (jfr not till Luk 14:26).
- 61:1 smort mig Ett uttryck för den helige Ande, beskydd och invigning till tjänst. Smörjelsen gavs till kungar (1 Sam 16:13, 1 Kung 1:39), präster (2 Mos 30:30f) och profeter (1 Kung 19:16, Ps 105:15). Jesus citerade versen (Luk 4:18f) och förklarade att den fått sin uppfyllelse i honom som Messias, den smorde (jfr Apg 10:38 samt 1 Joh 2:20).
- 61:1 ödmjuka Andra handskrifter (Septuaginta): "fattiga".
- 61:10 turbanen Grundtextens ord leder tanken till turbanen som bars av prästerna (2 Mos 29:6).
- 62:4 den övergivna Hebr. Asuba, namnet på kung Joshafats drottning (1 Kung 22:42).
- 62:4 min kära Hebr. Hefsi-Ba, drottningens namn under Jesajas tid (2 Kung 21:1).
- 62:9 äta … lova … dricka … förgårdar Tecken på ett upprättat gudstjänstliv (5 Mos 8:10, 14:23).
- 63:1 Edom … Bosra Rike och huvudstad söder om Döda havet. De nämns som representanter för fiender till Herren och hans folk (jfr kap 34).
- 63:9 var ingen verklig nöd Andra handskrifter: "led han nöd".
- 63:9 Andra handskrifter (Septuaginta): "...deras frälsare 9 i all deras nöd. Det var ingen budbärare eller ängel, utan hans ansikte frälste dem."
- 63:16 vet inte om oss … känner oss inte Annan översättning: "vill inte veta av oss … erkänner oss inte".
- 64:6 fläckad dräkt Hebr. iddím används om menstruation (se 3 Mos 15:19f).
- 64:7 överlämnat oss åt Andra handskrifter: "låtit oss smälta bort i".
- 65:1f Citeras av Paulus i Rom 10:21f som profetia om hedningarnas frälsning.
- 65:3 offereld Annan översättning: "rökelse" (även i vers 7).
- 65:4 svinkött Förknippades med offer till underjordens gudar och ansågs orent (3 Mos 11:7).
- 65:4 oren mat Gryta på orent kött. Andra handskrifter: "orena bitar".
- 65:10 Saron Grönskande slätt (35:2) längs Medelhavskusten, god betesmark (1 Krön 27:29).
- 65:10 Akors dal Slätt nära Jeriko öster om Jerusalem (Jos 7:24f, Hos 2:15).
- 65:11 Lyckan … Ödet På hebreiska Gad och Meni, namn på avgudar (jfr latinets Fortuna).
- 65:16 Sanningens Gud Annan översättning: "Gud som är Amen" (jfr Upp 3:14 och not till Matt 5:18).
- 65:17 Citeras i 2 Petr 3:13.
Svenska Folkbibeln 2015, Copyright © 2015 by Svenska Folkbibeln Foundation