Romarbrevet 9-11

Svenska Folkbibeln 2015

Det sanna Israel

9 ^(A) Jag talar sanning i Kristus, jag ljuger inte. Mitt samvete betygar i den helige Ande ^2 (B) att jag har stor sorg och ständig vånda i mitt hjärta. ^3 (C) Jag skulle önska att jag själv var fördömd och skild från Kristus i stället för mina bröder, mina landsmän efter köttet. ^4 (D) De är israeliter, de har barnaskapet och härligheten, förbunden och lagen, tempelgudstjänsten och löftena. ^5 (E) De har fäderna, och från dem har Kristus kommit som människa, han som är över allting, Gud, välsignad i evighet. Amen.

^6 (F) Detta inte sagt som om Guds ord skulle ha slagit fel. Alla som härstammar från Israel^[a] är nämligen inte Israel, ^7 (G) och alla Abrahams avkomlingar är inte hans barn. Nej, det är genom Isak din avkomma ska räknas.^{[b] 8 (H)} Det vill säga: det är inte de köttsliga barnen som är Guds barn, utan löftets barn räknas som hans avkomlingar. ⁹ Detta ord var nämligen ett löftesord: Vid denna tid ska jag komma tillbaka, och då ska Sara ha en son.^[c]

Guds rätt att välja

^10 (I) Men inte bara det, även Rebecka fick två söner med en och samme man, vår far Isak. ¹¹ Innan barnen var födda och varken hade gjort gott eller ont^[d], ¹² sades det till henne: Den äldre ska tjäna den yngre. Guds beslut att välja vem han vill skulle stå fast och inte bero på gärningar utan på honom som kallar. ¹³ Det står ju skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.^[e]

^14 (J) Vad ska vi då säga? Finns det orättfärdighet hos Gud? Verkligen inte! ¹⁵ Han säger till Mose: Jag ska vara nådig mot den jag är nådig mot och förbarma mig över den jag förbarmar mig över.^{[f] 16 (K)} Det beror alltså inte på människans vilja eller strävan utan på Guds barmhärtighet. ¹⁷ Skriften säger ju till farao: Just därför lät jag dig uppstå, för att visa min makt på dig och för att mitt namn skulle förkunnas över hela jorden.^{[g] 18 (L)} Alltså är han barmhärtig mot vem han vill och förhärdar vem han vill.

¹⁹ Nu säger du kanske till mig: Varför klandrar han oss då? Vem kan stå emot hans vilja? ^20 (M) Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? ^21 (N) Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande?

^22 (O) Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit^[h] vredens kärl som var färdiga att förstöras? ²³ Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten? ²⁴ Till att vara sådana har han kallat oss, inte bara från judarna utan också från hednafolken. ^25 (P) Så säger han genom Hosea: De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk, och den oälskade ska jag kalla min älskade.^{[i] 26} Och på platsen där det sades till dem: Ni är inte mitt folk, ska de kallas den levande Gudens barn.^[j]

²⁷ Men Jesaja utropar om Israel: Även om Israels barn vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. ²⁸ Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden.^{[k] 29 (Q)} Jesaja har också förutsagt: Hade inte Herren Sebaot^[l] lämnat kvar några ättlingar åt oss, då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra.^[m]

Israels egenrättfärdighet

^30 (R) Vad ska vi då säga? Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. ^31 (S) Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ^32 (T) Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, ^33 (U) så som det står skrivet: Se, jag lägger i Sion en stötesten och en klippa till fall. Men den som tror på honom ska inte stå där med skam^[n].

10 ^(V) Bröder, mitt hjärtas önskan och min bön till Gud för dem är att de ska bli frälsta. ^2 (W) Jag kan vittna om att de har en iver för Gud, men de saknar den rätta insikten. ^3 (X) De känner inte rättfärdigheten från Gud utan försöker upprätta sin egen rättfärdighet, och därför har de inte underordnat sig rättfärdigheten från Gud.

^4 (Y) Kristus är lagens fullbordan, till rättfärdighet för var och en som tror. ^5 (Z) Mose skriver om den rättfärdighet som kommer av lagen: Den människa som håller buden ska leva genom dem.^{[o] 6} Men rättfärdigheten som kommer av tron säger: Fråga inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen? – alltså för att hämta ner Kristus – ^7 (AA) eller: Vem ska stiga ner i avgrunden? – alltså för att hämta upp Kristus från de döda.^[p]

⁸ Vad säger den då? Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta, alltså trons ord som vi predikar. ^9 (AB) För om du med din mun bekänner att Jesus är Herren^[q] och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst. ¹⁰ Med hjärtat tror man och blir rättfärdig, med munnen bekänner man och blir frälst. ^11 (AC) Skriften säger: Ingen som tror på honom ska stå där med skam.^{[r] 12 (AD)} Här är ingen skillnad mellan jude och grek. Alla har samme Herre, och han ger av sin rikedom till alla som åkallar honom. ^13 (AE) Var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.^[s]

^14 (AF) Men hur ska de kunna åkalla den som de inte har kommit till tro på? Och hur ska de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur ska de kunna höra om ingen predikar? ¹⁵ Och hur ska några kunna predika om de inte blir utsända? Som det står skrivet: Hur ljuvliga är inte stegen av dem som förkunnar det goda budskapet!^[t]

^16 (AG) Men alla ville inte rätta sig efter evangeliet. Jesaja säger: Herre, vem trodde vår predikan?^{[u] 17 (AH)} Alltså kommer tron av predikan^[v] och predikan genom Kristi ord.

^18 (AI) Men nu frågar jag: Har de kanske inte hört? Jodå: Deras röst har gått ut över hela jorden, deras ord till världens ändar.^[w]

¹⁹ Jag frågar också: Har Israel kanske inte förstått? Först säger Mose: Jag ska väcka er avund mot ett folk som inte är ett folk, mot ett folk utan förstånd ska jag väcka er vrede.^{[x] 20} Och Jesaja går så långt att han säger: Jag lät mig finnas av dem som inte sökte mig, jag uppenbarade mig för dem som inte frågade efter mig. ²¹ Men om Israel säger han: Hela dagen har jag räckt ut mina händer mot ett olydigt och trotsigt folk^[y].

En utvald rest ur Israel

11 ^(AJ) Jag frågar nu: Har då Gud förkastat sitt folk? Verkligen inte! Jag är själv israelit, av Abrahams ätt och av Benjamins stam. ^2 (AK) Gud har inte förkastat sitt folk som han en gång har erkänt som sitt.

Eller vet ni inte vad Skriften säger där den talar om Elia, hur han vänder sig till Gud och anklagar Israel: ³ Herre, de har dödat dina profeter och rivit ner dina altaren. Jag ensam är kvar, och de är ute efter mitt liv.^{[z] 4} Men vad är Guds svar till honom? Jag har lämnat kvar åt mig sjutusen man som inte har böjt knä för Baal. ^5 (AL) På samma sätt finns också nu i denna tid en rest som Gud har utvalt av nåd. ^6 (AM) Men är det av nåd, så är det inte av gärningar. Annars vore nåden inte längre nåd.

^7 (AN) Vad innebär då detta? Att Israel inte har uppnått vad de strävar efter. De utvalda har nått det, men de andra har blivit förhärdade. ^8 (AO) Som det står skrivet: Gud har gett dem en likgiltighetens ande, ögon som inte ser och öron som inte hör, ända till denna dag.^{[aa] 9} Och David säger: Låt deras bord bli en snara och ett nät, en fälla och ett straff för dem. ¹⁰ Låt deras ögon förmörkas så att de inte ser, och böj deras rygg för alltid.^[ab]

Frälsning för hedningarna

^11 (AP) Jag frågar nu: De har väl inte snubblat för att de skulle falla? Verkligen inte! Men genom deras fall har frälsningen kommit till hedningarna, för att väcka deras avund. ^12 (AQ) Och om deras fall innebar rikedom för världen och deras fåtalighet rikedom för hedningarna, hur mycket mer ska då inte deras fulla antal^[ac] bli det?

^13 (AR) Och till er hedningar säger jag: som hedningarnas apostel sätter jag mitt ämbete högt, ¹⁴ i hopp om att väcka mina landsmäns avund och frälsa några av dem. ¹⁵ För om deras förkastelse innebar världens försoning, vad ska då deras upptagande innebära om inte liv från de döda?

Varning för högmod

^16 (AS) Om förstlingsbrödet^[ad] är heligt, är hela degen helig. Och om roten är helig, är också grenarna heliga. ^17 (AT) Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot, ¹⁸ då ska du inte förhäva dig över grenarna. Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

¹⁹ Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in." ^20 (AU) Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron. Var inte högmodig, utan bäva. ²¹ För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.

^22 (AV) Se här Guds godhet och stränghet: stränghet mot dem som föll, Guds godhet mot dig om du blir kvar i hans godhet. Annars blir också du bortskuren. ^23 (AW) Men även de andra kommer att ympas in ifall de inte blir kvar i sin otro, för Gud har makt att ympa in dem igen. ²⁴ För om du blev bortskuren från vildoliven som du av naturen tillhörde och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket lättare ska då inte de naturliga grenarna ympas in i sitt eget olivträd?

Utkorelsens hemlighet

^25 (AX) Bröder, jag vill att ni ska känna till denna hemlighet så att ni inte har för höga tankar om er själva: förhärdelse har drabbat en del av Israel^[ae], och så ska det förbli till dess att hedningarna i fullt antal har kommit in. ^26 (AY) Och det är så hela Israel ska bli frälst, som det står skrivet: Från Sion ska Frälsaren komma och ta bort ogudaktighet från Jakob. ^27 (AZ) Och detta är mitt förbund med dem, när jag tar bort deras synder.^[af]

²⁸ När det gäller evangeliet är de fiender för er skull, men när det gäller utkorelsen är de älskade för fädernas skull, ^29 (BA) för Gud ångrar inte sina gåvor och sin kallelse. ^30 (BB) Förr var ni olydiga mot Gud, men nu har ni fått barmhärtighet genom deras olydnad. ³¹ Så har nu också de varit olydiga, för att sedan få barmhärtighet genom den barmhärtighet som ni har fått^[ag]. ^32 (BC) Gud har gjort alla till fångar under olydnaden för att sedan förbarma sig över alla.

Lovsång till den Outgrundlige

^33 (BD) O vilket djup av rikedom

^35 (BF) Eller vem har gett honom något först^[ai]