Flodernas portar öppnas[a],
    och palatset[b] faller ihop.

Det är bestämt:
        Hon ska kläs av och föras bort.
    Hennes slavflickor
        ska sucka som duvor
            och slå sig över hjärtat.
Nineve var sedan gammalt
        som en vattenrik damm,
    men nu flyr vattnet bort.
        ”Stanna! Stanna!”
            Men ingen vänder sig om.
Röva silver, röva guld!
    Här finns skatter utan slut,
        överflöd av dyrbarheter.
10 (A) Tom, tömd, förödd!
        Modlösa hjärtan, vacklande knän!
    Darrande höfter överallt!
        Alla ansikten är blossande röda.

11 (B) Var är nu lejonens[c] kula,
    platsen där de unga lejonen
        åt sitt byte,
    där lejonet och lejonhonan
        och lejonungen gick omkring
            utan att någon skrämde dem?

Read full chapter

Footnotes

  1. 2:6 Flodernas portar öppnas   Kung Sanherib (705-681 f Kr) hade tidigare dämt upp floden Tigris utanför staden. Historieskrivaren Diodorus berättar att en uppdämd flodvåg sopade bort en del av stadsmuren och öppnade vägen för invasionsarmén 612 f Kr.
  2. 2:6 palatset   Sanheribs ”palats utan like” mätte ca 500 x 240 meter och var smyckat med statyer och reliefer över assyriernas segrar. Annan översättning: ”templet” (till Ishtar).
  3. 2:11 lejonens kula   Assyrierna liknade gärna sina kungar och gudar vid lejon i strid.