Add parallel Print Page Options

Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.

Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.

Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.

Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.

Read full chapter